Goder afton mina damer och gentlemän. I dessa bråda dagar vill jag hälsa eder välkomna till denna, min enkla, nyhetstorka. Det råder en stilla tystnad som jag det allra ödmjukaste vill dela med er, mina kära kamrater. I denna tid av julefrid och fröjd beder jag eder att skänka en tanke af sympati till de mindre lyckligt lottade. De som inga tomtar hava. De vars julkulor spruckit och vars glitter ändat sina glitterdagar. De vars girlanger trasats sönder af årens rand och vars snöformationer töat på tomten. Platser där julgardinerna är ostrykta och adventsstakarnas lampor har gått. Olyckans näste där julklapparna understiger hundratalet. Med dessa ödmjuka ord vill jag, för mina nära och kära, deklarera att julgåfor äro välkomna. Varuinlämning sker vardagar mellan middag och midnatt på Fredsgatan. Själver har jag haft tur som inte ens behövt vara snäller ett halvår...

Här följer min blygsamma önskelista;

En fungerande Volvo som står för sitt namn - jag rullar - till pappa

En hel natts sömn till mamma, för en fungerande mamma - jag drullar..

En vit jul utan svart stockholmssnö

En tyst jul utan festande grannar eller grävande grävskopor

Att pappaoch mammarazzi ska lugna sig med blixtarna (dream on)

Att pepparkakorna inte hinner ta slut innan julafton och slutligen

En städtant eller städgubbe så att päron m och päron p kan ägna sig mer åt mig

                                                  
                  ..ÄVLA ANAMMA...

Var ute med grannen idag. Nötte stigen runt sjöarna som vanligt. Börjar känna varenda anka och varenda and där nu. Vi träffade en annan gammal granne också och fick höra lite skvaller och nu har vi flyt som bara sjutton för våra störiga grannar ska vräkas. De lyfter skrot på nätterna, har fester både vardagar som helger ibland och så står de och röker på balkongen så att lilla jag bir ofrivillig passiv rökare. Tydligen bor de i andra hand och nu ska de ut.... Sååååå sköööönt!

Här kommer en liten anekdot från en grannfest. Artellerianfallet inleds. Pappa sa åt dem vid tolv på natten med en motattack. Då höjde dem. Mamma anföll, sa åt dem, en stund senare. Då höjde de mer och började skriksjunga, kulsprutesmattra, till låtarna. Vid tre gick pappa ut och slog av huvudströmbrytaren, ströp vapentillförseln. Det blev knäpptyst och så hörde man hur grannarna stod på balkongen och undrade vad det var som hände. Eld upphör! Någon timme senare hade de kommit på felet och då satte det igång igen. Då snodde Håkan deras proppar, deras ammunition, och sedan var det tyst resten av natten. Krigsstillestånd! Snart råder fred.

Efter promenaden tog skvallermammorna en adventsfika hos oss och mamma kunde testa sitt julbak på en lyckligt ovetande... Fast hon åt nog mest själv, som vanligt.

Gullig gullis koko som en hök, koko. Jag bjuder dig två bröst med mjölk, koko... kom älskling kom gör ett försök, med mina två bröst med mjölk... (Mamma är från Jokkmokk vett ni). Mamma hon kan sjunga hon (mycket och gärna). Men hon verkar inte vara så bra på det där med texter.

Precis innan Rigor Mortis slår in brukar mamma vakna för att börja mjuka upp sin gummkropp, räta ut fingrarna och kunna bära in mig till skötbordet.

Fast denna vecka har de börjat extra tidigt med röjningsarbetet utanför och det innebär tidiga morgnar för oss också. Kan de inte linda in stenarna i bomull eller nåt innan de slänger ner dem på flaken och kan de inte ha ljuddämpare på grävmaskinerna??? Bläää! Men snart är det över.

Antingen är jag väldigt hungrig - jämt och alltid, eller så är jag en kines-wannabee eftersom jag äter katt...

                      (JA, DET ÄR EN SNORKUSE NI SER....)

Sitter här och läser om själva dopakten. Det måste kännas bra konstigt att som övertygat präst stå och predika för hädarna. Jag lovar att de flesta som döper sitter där och tror inte på ett ord, gör det för traditionens skull och festens skull och där står prällen och talar för döva öron. Några kanske tänker att tänk om, tänk om det är sant det som står i bibeln, så för säkerhets skull så, men det är nog det närmaste en trosbekännelse de kommer. Så, jag erkänner, vi är ett gäng hypokriter. Men tänk om...

Uppslutningen igår var bättre än förra veckan. Så det är inte slut med uppslutning för de slutkörda morsorna. Fem morslaschbarnpar dök upp och vi gick sjöarna runt och som vanligt sov jag mig genom erfarenheten. Inga överraskningar där inte.

På kvällen var jag med familjen till kyrkan. Nä, vi har inte gått och blivit frälsta utan vi var på dopinfo inför infon om dopinformationen med dopprästen. Försöker de värva eller?

Alla blev uppropade, pappa med hans flickvän Ellinore Eriksson, jag lilla Linnéa, ja... det rådde lite allmän förvirring. Men lite "bra-att-veta-saker" snappade vi upp och vi gick igenom psalmer som passar, vad prästen kommer att säga, hur själva prossesen går till och så. Vacker kyrka förresten, Sundbybergskyrkan. Fast en sak, prästen berättade att de, som en av få församlingar, tar upp kollekt under dopet. Nu är det ju inte så mycket vi kan säga om det men mamma kände sig lite anti när hon hörde det. Det är väl bra att de samlar pengar till behövande barn men det ska alltid vara frivilligt att ge och det känns inte som om det är det när de sticker in en håv framför näsan på en. Så om ni inte vill ge, samla på en knappar...

I kyrkan var jag tvungen att testa ackustiken så jag pruttade och knystade i takt med psalmer och prällesnack. Ekar dödsskönt i snäckorna.

Idag plockade mamma fram sin kiropraktiker hon har i källaren. De har ju inte setts på ett tag men nu dammade hon av honom och blev kotknackad. Det är bra att ha en sådan i huset. Själv hörde jag nästan hans röst oftare än pappas när jag låg i magen för då sprang mamma till sin kiroFredrik varje vecka. Och jag hörde också andra suspekta ljud... knak, brak, knak och mer brak. Så de kändes välbekant där nere på praktiken. Och lite leenden kostade jag på mig så kanske han är snällare mot mamma. För det kommer ett och annat aj från henne när han är i farten.

Hon hade inte helt stelnat till i alla fall, trots att de inte setts på ett tag men hon behöver nog börja besöka gubben i källaren lite oftare för att hålla efter sina behov...

   MINIBUDDHA MEDITERAR

     (titta å lär, morsan)

Mamma är snillerik (läs lat) när det gäller att komma på genvägar som är snabbvägar. Allt ska gå undan, fart är kul, stillhet är boring. Därför listar hon ut små fusktrix, snappar upp lite av andra, kommer på lite själv och gör det till sin egna tradition. Att städa ett badrum är enkelt. Hon slänger ut allt som står på golvet, tar duschslangen och spolar av rubbet, rengör toa och handfat, sköljer igen, låter det lufttorka och voila, klart och skinande rent.

När hon ska baka pepparkakor så ska det smaka som mormors men för att slippa göra degen från grunden så köper hon färdig deg men lägger sedan till en halv tsk kardemumma och lite extra ingefära, kanel och nejlika så smakar det mera. Sedan plattar man till degen lite till en fyrkantig massa, bred som en osthyvel, lägger den i frysen en stund, tar lite matolja eller mjöl på en osthyvel och hyvlar sedan degen direkt på plåten. Grädda och klart. Att göra bollar av chokladbollar är onödigt. Ta bara en form, strö pärlsocker på botten, tryck ut degen i formen och strö pärlsocker över och du har en chokladbollstårta. I stället för att göra jobbig smördeg till morotskakor, som du givetvis köper fördig mix för, ta hasselnötskräm och smeta på kakan. Enklare och mycket godare. När man ska göra grytor mm så måste man faktiskt inte försteka köttet och grönsakerna i olja först utan släng bara ner allt i vattnet och koka och det smakar faktiskt ingen skillnad. Och har man riktigt bråttom så kommer här en mycket viktig livslektion. Ta alltid i sockret först och te-påsen sen om du vill att sockret ska smälta fortare. Om mamma fick bestämma skulle tiden gå så fort att i morgon var igår. Always shoose the simple path som reklamen säger.

Om vi nu ska vara allvarliga en sekund så måste mamma göra det enkelt för sig. Nöden har ingen lag när man är en fibrocolonrefluxpisksnärtsmigräntant. Hennes stora utmaning just nu är att lära sig att det går långsammare, att hon måste hitta andra sätt att ha kul på än att klättra i berg, flyga drake, trekka i djunglar och över glaciärer, hänga i gardiner, leka apa och hoppa från hustak med ett paraply... eller .. ja..

Hennes livfillosofi har alltid varit att göra minst en rolig sak per dag. Det är ju tur att hon tycker att det är kul med lilla mig då och att hon är så lättroad att hon roas av att roa mig och se mig road :)

Jag har blivit en riktig dregelfia. Ja, jag var ju tvungen till det eftersom mamma köpte dregellappar åt mig. Man ställer ju upp. Mamma tror att jag ska få tänder. Det har hon trott sedan dagen jag föddes bara för att man faktiskt kan se två vita streck i underkäken och mina kusiner Mariella och Leo har haft tänder så länge moster Kristina kan minnas. Hon kommer inte ihåg att de någonsin inte har haft gaddar. Och mamma och hennes systrar var tidiga de också. Och nu har jag börjat med att ta tag i mammas lillfinger, dra in det i munnen, hålla fast det stenhårt så det inte smiter och så drar jag det fram och tillbaka mot tandköttet i underkäken samtidigt som jag biter till då och då. Någon gång har jag råkat bita mig sjäv och då grät jag för det var inte lika snällt som att bita morsan. Men i ärlighetens namn så var de andra barnen i mammagruppen också dregelfior och dregeljönsar så det kanske inte är tänder på g ändå. Men när de kommer om så där tre månader kan mamma säga att vad var det jag sa, det var tänder på gång...