Det finns mycket som är besvärligt när man är liten. Det är jobbigt när man biter på sina egna fingrar så hårt att det gör ont.Det är jobbigt när man råkar sätta fingrarna i halsen så att man nästan kräks, när man ska bita på fingrarna för att det kliar i munnen.Det är jobbigt när man äter och vill ha fingrarna i munnen samtidigt för då kommer det ingen mjölk.Det är jobbigt när man suger på nappen samtidigt som man stoppar in fingrarna i munnen för då tappar man nappen.Det är jobbigt när man måste skrika samtidigt som man vill ha napp för då tappar man också nappen.Det är jobbigt när man måste gråta varje gång man pruttar.Det är jobbigt när man måste kräkas varje gång man har som roligast och leker flygplan.Det är jobbigt när man river sig själv i ögonen när man är trött och gnuggar dem.Det är jobbigt när man river sig själv i ansiktet när man ska försöka pricka munnen.Det är jobbigt när man… är liten.Försök förstå hur tufft mitt liv är.

Sitter bakom lås och bom. Mina brott är olaga demostration på offentlig plats, hets mot föräldragrupp, motstånd vid blöjbyte och så förstås så är jag så söt att det borde vara olagligt.

Här är jag i ny pyjamas igen. Ja, man växer ju så att även det borde vara brottsligt. Det är konstigt det där med storlekar. Det beror på var man köpt kläderna om man kan ha dem eller inte, inte på om det står storlek 56 eller 68 i dem. Kläderna från Cypern är stora. De som är för en tremånaders passar mig perfekt nu. Så har vi Polarn & Pyret kläderna som är pyriga i storlekarna och jag måste ha 68. Det varierar mellan 56 och 68 just nu men jag har faktiskt ett par byxor i storlek 50 som jag snabbfarande kan ha och som inte ens sitter tight. Elloskläderna är giganstiska och Lindex alldeles, alldeles lagom(a).

 KONFUNDERAD...

Senaste nytt från the Askdals - Jag har bytt bajsdag. Det brukade vara fredagar som var stora bajsdagen och det passade ju bra att börja helgen med att lätta på trycket för att sedan kunna relaxa resten av helgen. Men nu med hjälp av all julmat mamma stoppar i sig så har mina tarmar blivit jetleggade eller nåt. De har kommit ur fokus och startade arbetsveckan redan på tordag. Var ledig fredag och jobbade igen idag. Det kan ju lätt bli så med alla röda dagar.

Min nya grej är att frisera om mamma. När vi ligger bredvid varandra så måste jag bara hålla ett hårt tag om hennes pannlugg och varje morgon så står den rakt ut så att hon ser ut som en virrig professor. (Korta stunder då och då och på morgnarna sover jag fortfarande mellan mamma och pappa så de inte saknar mig för mycket).

I går var det baddag igen. Och denna gång gick det riktigt bra. Visst såg jag lite tveksam ut i början men sedan var det riktigt skönt och jag log till och med en stund. Vem vet, nästa gång kanske jag vill leka med vattnet till och med.

Mamma och pappa är ju såååå lättroade för det räcker med att jag för en gångs skull trivdes att bada och sedan var jag glad och skrattade efteråt och voila så var m&p på bra humör resten av kvällen. De är rätt så lättmanipulerade.

VILL TILL MAMSEN

Jag vill avsluta med att be pappa att sluta leka med mina saker. De går bara sönder. Ta min mobil över sängen som jag fakstiskt diggar och vem skulle inte göra det med den entoniga vaggvisan den spelar. Men nu spelar den inte längre för mitt i natten, i sömnen, i drömmen, i koman, började pappa dra upp den men han skruvade åt fel håll så nu har fjädern till uppskruvningsgrejsimojsen gått.... Pappa, skärp dig!

Pappa och jag var till BVC på en droppintid i morse medan tanta var hemma. Hon påstår att hon satt i en telefonkö halva tiden för att Ellos har för tredje gången debiterat henne fel men jag tror hon sov jag...

Hur som haver, nu börjar min kurva plana ut lite och längd och huvudomfång går inte käpprätt uppåt uppåt och jag har helt normala värden, verständlich. Claro! What else is new?

Jag hade inte växt så mycket, bara 0,2 cm så det räknas knappt. Man kan väl säga att jag fortfarande är 64 cm, ståtlig ändå. Huvudomfånget är nu 41,7, lite över medel men inte superhögt och så väger jag hela 6830 gram nu för tida. Mamma har ju noll koll för hon tyckte att jag blivit smalare och längre. Att böjvecken har vecklats ut. Samtidigt tycker hon ju att jag blivit tungviktare, heavyduty, men inte att jag blivit bredare. Nu dröjer det inte länge förrän jag tar upp två säten på flyget...

 PAPPA ÄR OCKSÅ TRÖTT

Jag tror att jag har gått in i väggen. Jag måste vara utbränd. Idag har jag sovit mest hela dagen och när jag vaknar gråter jag. Mamma trodde att jag var sjuk och tog fram termometern och ojade sig men jag är kärnfriskheten själv. Jag kanske bara lever i eftersviterna av chocken av att mamma går omkring nakenfis halva dagarna. Jag ser framför mig hur jag som typ fjortonåring tar hem en pojkvän och där hon mamma enbart iklädd ett halsband och en hårsnodd. Hon har kommit in i någon slags efterfas av graviditeten där hon har klimakteriesymtom med värsta svettvallningarna.

Själv är jag nog i en ny utvecklingsfas och verkar ha varit det de senaste veckorna trots att nästa fas egentligen inte ska komma förrän i vecka nitton (jag är sjutton veckor på tisdag men är ju förstås född elva dagar för sent också). Denna fas kan vara mellan fem och sju veckor. Jag sover mer och äter mindre. Verkar apatisk och sitter mest och begrundar livets nycker. Det är nu jag börjar förstå händelsernas följd. Det vill säga att om jag ser en studsboll studsa så kommer jag att förvänta mig att den ska studsa nästa gång jag ser den också. Jag börjar fatta konstruktionen.

I denna fas ska jag lära mig att vända mig från mage till rygg och tvärtom, att smacka med munnen för att visa att jag är hungrig, att ta tag i bröstet eller flaskan för att föra in det/den i munnen, att säga konsonanter så som m och n, att förstå att någon kan gå ut ur rummet, att sitta om jag stöttas upp av kuddar, att sprattla mycket mer med armar och ben, skratta högt och mycket mera. Ha, been there, done that!

Efter fasen, mellan vecka nitton och tjugosex så ska jag också kunna göra försök att krypa men inte klara av det, kunna titta när någon frågar var är lampan eller var är mamma o.s.v., kunna sjunga tre verser ur Aida, nja kanske inte det sistnämnda men vem kan det? Ja, detta är händelsernas tid, en tid i förändring. Och jag, jag är i händelsernas centrum.

Min nya grej är att asgarva. Tidigare har jag på min höjd gett ifrån mig ett litet fniss men oftast har jag inte bjussat på mer än leenden trots att jag är en glad typ. Men nu kommer det oftare och oftare ett riktigt skratt från mig. Speciellt roligt är det när mamma pruttpussar mig på magen. Helst på morgnarna för då är jag på bäst humör. Att pruttpussa under fötterna fungerar också rätt bra om man vill höra ett skratt från mig. En annan sak som jag trivs med och tycker ät kul är att sitta högt uppe så att jag kan se ner på folk. Att sitta på mammas knän när hon böjer upp dem och hon själv ligger ner, det kan ju få vem som helst att skratta.

Fast att hitta en bild jag skrattar på är svårare....

Mamma har haft lite dåligt samvete för att hon inte har tränat mig att ligga på mage så ofta. Jag har verkligen hatat att ligga så och gallskrikit från första sekund. Jag har ändå varit stark i nacken och bm sa att här har vi någon som har tränat mycket fast vi i princip aldrig tränat. Men nu har mamma tagit tag i det hela och varje dag övar vi på denna nya talang. Och jag kommer ikapp snabbt och lär mig fort om jag får säga det själv. Blir jag road under tiden med en spegel eller en leksak så ids jag tålmodigt ligga och kämpa i flera minuter. Sen blir jag leds förstås. Man kan ju inte ha hur mycket uthållighet som helst.

Mamma och jag hör ihop som ler och långsmil... Hon känner en sådan samhörighet som hon aldrig känt med någon person innan. En underbar känsla. På nätterna har jag börjat med en ny sak. När jag vaknar till och är lite orolig så sträcker jag mig efter mamma, trevar efter hennes hand och när jag finner den tar jag den, håller i handen och så slappnar jag av, ger i från mig en djup, lättnads suck och somnar om. Då blir mamma alldeles varm i kroppen och så ligger hon och tittar beundrande på konstiga saker som mina gropar på knogarna som hon finner supergulligt, mina dubbelhakor som hon kärleksfullt pussar och mitt hår som inte är något hår som hon ömt smeker. Hon klappar min kind och tycker att den är så otroligt len som om inte alla bebisars kinder är lena. Hon stryker handen över min rygg som hon tycker är så fin som om inte alla bebisars ryggar är fina. Hon håller om mig och älskar mina kramar som om inte alla bebisar kramar är härliga. Mamma tycker att jag är helt unik i mitt slag, ett underbarn, det största miraklet på jorden... ja, och det är jag ju också.