Ska bara meddela den stora nyheten att jag idag har nått min målvikt efter stor ansträngning. Jag är nu ett halvt kilo lättare. För att nå denna idealvikt krävdes mycket knutna nävar, grimaser och stånkanden men efter en stund var det över och mamma fick ta över och göra grovjobbet efteråt. Dvs rengöring från mina armhålor och ner till låren. Aaaahhh så sköööönt!

Ibland tror jag att mamma skulle behöva en näve neuroleptika. En skål med psykopharmaka som hon kan sitta och käka ur som man käkar popcorn. Igår stämde hon träff med farmor och i morse hade hon glömt hur var och när... Men, det löser sig alltid.

I natt har det varit pruttkalas för min del. Aj, aj och aj! Nu ska jag gå med i AP, anonyma prutterister. Mamma kan vara min mentor som jag kan kontakta när suget blir för stort. Vi ska arbeta med en tiostegsplan där jag bland annat måste erkänna fisguden som min högre makt, där jag måste be alla jag mökat inför om förlåtelse och jag måste öppet bekänna att jag är en fislisa. Hej, mitt namn är Minea och jag är prutterist. Det är första steget.

I morse låg jag och vred mig och vände mig och gnydde och mamma försökte rapa mig och trösta mig. Pappa tog över ett tag och gick och vankade med mig. Så kom han på att det kanske var dags för kissblöjebyte... då upptäcker han att jag bajsat i stora, STORA lass. Ha ha, det var så länge sedan att de glömt bort att det kan hända.

Det finns dem som frågar om mina föräldrar är biologiska eftersom jag är ett provrörsbarn. Det är klart de är, vad trodde ni, syntetiska eller...

Fast nu var det inte det jag skulle skriva om. Här halvligger jag mot min mammas arm och skriver ner mina tankar. Då slår det mig hur bra jag mår. De senaste fem dagarna var det inte lika bra. Magen bubblade och knep och jag vred mig av smärta. Ingen nummer tvåa ville ut och jag kände mig inte längre som solskensstrålen Minea. Men igår när jag låg där på skötbordet, helt ovetande, kom mamma med en vit, långpipig tub som jag tittade misstänksamt på. Det såg inte kul ut men nöden hade ingen lag och plötsligt kände jag hur det hände nåt där bak... fem minuter senare hade jag sprutlakerat badrummet med en klisteraktig sörja. Efter det var jag lätt som en fjäder och mamma kände knappt av mig när hon bar mig. Ah, så nöjd jag var efter det.