Nu, hundra år senare, går det äntligen att se videoklippet jag ville visa er.

Filmen är från BB, när jag har hyponeuroverakustiskadiafragmakontravibration (hic
ka).

Aj då! Jag har fått sår i vecken på halsen. Ack och ve! Det är smällar man får ta när man har ett välmående ansikte. Ett sådant med eftertraktade och väl avundade flertalshakor i mångfald fler är massor. Gissa antalet hakor och vinn ett endags-prövapå-gymkort i mitt alldeles egna gym :)

            SVETTIG EFTER EN DAG I GYMET                                                   
                                                  
                     

Nu kan man ju undra vad jag gör uppe klockan 04.32 Det är bara jag och porrsurfarna som sitter vid datorn vid denna okristliga tid men jag är faktiskt bebis så jag åberopar min rätt att ha en konstig dygnsrytm.

Det är snart tredje advent. Snön lyser inte vit på taken och endast mamma är vaken. I morgon är det Lucia men jag tänker då inte lussa för någon. Dessutom är pepparkakorna slut så jag har ändå inget morgonfika att lussabjussa på. Mamma och jag ska baka nya i helgen.

I natt har mamma haft sin första migränattack sedan hon blev gravid. Här har hon gått och sagt till alla att hon blivit av med migränen. Tji fick hon. Jag har annars helande krafter. Jag är en unik healer som har gjort underverk för min mor. Från dag ett av graviditeten var migränattackerna som bortblåsta. Jag satte min lilla embryohand på livmodersväggen och sände upp helbrägdakrafter till migräncentrat i hjärnan och med energin flödande genom mammas kropp kom boten. Under hela graviditetens gång sedan arbetade mina magiska energifält med att stråla ut ledsmörjande kureringssalva i mammas lekamen och hennes leder mjukades sakta men säkert upp. Lite har gått tillbaka efter min födsel men jag kan ju inte göra hur stora underverk som helst trots att hela jag är ett underverk i sig. Och mammas taggtrådstarmar och phminusfyrahundratrettioniomagsäck och wcankanacke kan nog inte ens gud fader själv hela. Men migränen som sagt, nattens anfall var inte alls lika illa som de var förut och det har redan gått över så jag har nog ett finger med i spelet där med. Power till mig!

Medan min ledbrutna mammas leder blev ledbrutna för att ledmjukas hos mannen i källaren gick farmor ut och vallade mig. Första gången vi är solo ihop och det gick superbra. Farmor skötte sig!

Fast när mamma först gick ner till källaren hade kirofedrik rymt så hon fick lokalisera honom först och vänta in honom en stund. Han kom springande med en kopp kaffe i handen och med andan i halsen. Så farmor fick njuta av mig lite extra länge.

Kirofredrik lyckades med konststycket att få igång blodcirkulationen så bra att mamma var alldeles knallröd på ryggen, vilket är ett gott tecken. Han påstod att jag har hjälpt mamma att bli bättre och att med ett barn till så skulle hon kanske bli helt bra. Mamma som har sagt att hennes kropp nog inte klarar en till graviditet. Vad ska hon nu skylla på? Men varför skaffa ett till när de gjorde ett exemplariskt, perfekt barn på en gång istället för en prototyp?

Vaccinationerna gjorde sitt. På kvällen, igår, var jag inte riktigt mig själv. Kinkig och dann, skrikig och ledsen. Jag hade lite feber, typ 37,3 och nojiga mamma trodde att jag i princip var döende. I folkmun räknas det inte ens som feber men eftersom både morsan och jag är kallblodiga varelser som i vanliga fall bara har 36,4 grader plus (inte minus alltså) så känns det faktiskt inte helt ok när man har 37,3. När jag känner obehag så ser jag inte obekväm ut utan rädd ut. Jag spärrar upp ögonen, skakar och gallskriker och då blir mamma förvirrad och undrar hur jag egentligen känner mig. Fast hon börjar lära sig nu. Jag ser likadan ut när jag ska badas och då krävs distrahering i tunga lass för att jag ska glömma det läskiga vattnet.

I morse sov jag länge och till och med mamma vaknade före mig och efter min härliga vila så känner jag mig frisk igen. Suck av lättnad!

Geniet i mig utvecklas vidare. När mamma ger mig Miniformdropparna tar jag tag i flaskan och ser ut som om jag vill hålla i den själv. Jag försöker föra in pipen i munnen men träffar lika ofta kinden eller hakan som munnen. Men övning ger färdighet och snart så kan jag nog det med. Ibland tar jag tag i mammas lillfinger och för in det i min mun så att jag får mitt sugbehov tillfredställt. Är jag inte duktig så säg?

...öh, eller kanin kanske. Så här glad blev jag idag. Här hade man längtat efter att träffa barnmorskan Birgitta, som jag tycker så mycket om, så tar hon och sticker mig... Jag kan nu titulera mig som besprutad. Vaccinen jag tagit idag är mot Hepatit B, Polio, Kikhosta, Pneumokocker, Difteri, Stelkramp och HiB. Man kan bli lite sjuk efteråt och det brukar visa sig efter fem-sex timmar så håll tummarna för mig, att jag drar nitlotten i feberlotteriet.

Jag har iallafall dragit högsta vinsten när det gäller längd för jag är nu hela 64 cm. Jag väger 6260 gram. Och idag fyller jag tre månader. Hipp hipp hurra!

Dagens promenad var med mamma M å nyopererade N. Tänk vad fort vi barn återhämtar oss. Hade de öppnat upp skallbenet bakom mammas öra så hade hon varit däckad i två veckor.

Citat från mamma;

N kommer nästan direkt från operationsbordet och verkar hur pigg som helst. Själv har man ont i hela kroppen men tvingar sig ut ändå. När man efter promenaden sätter sig ner och sedan ska resa sig så är det nästan så att jag inte kommer upp. Jag skulle behöva en kombinerad barnvagn/rullator.

Då sa pappa att det är bra att hon har ont och att det är träningsvärk. Sympatisk han är då... Tänk om hon hade diabetes eller cancer eller nåt, då skulle ingen ifrågasätta hennes plågor men när det gäller hennes sjukdomar är det som om de är skamliga. De är inte dödliga men nog så jobbiga. Men hon är väl en sveda-värk- å -brännkärring i mångas ögon. Gå en dag i hennes ICAMaxiskor, säger jag som fattar hur det känns. Ta och svälj tre klunkar lut, stick in fem sylar, preparerade med saltpetersyra, på olika ställen i buken, stick in knivar i bäckenbenen, gafflar mellan revbenen och spela Hadderian hadera åtskilliga gånger på dem, be någon nära vän, eller fiende, att slå med en köttklubba i huvudet på dig samtidigt som han skriker Indonesiens nationalhymn i öronen på dig, stoppa in tre laxerande stolpiller i röven och sätt en halsduk snävt runt halsen men glöm inte att vaddera den med häftstift och vänd stiften inåt. Samtidigt så släng dig hårt i golvet till du inte längre kan resa dig och be sedan någon sparka på dina leder med all sin kraft och med spetspumpsen på. Då har du receptet på Fibromyalgi, ishackshuvudvärk, nacksmärtor, IBS, magkatarr, tinnitus och migrän. Sedan kan du gå ut å gå... det tycker i alla fall jag.

Tjoho! Idag har min kompis som är döv opererats och fått kokleaimplantat. Fick just höra att allt gått jätte bra. Pust! Jag var lite orolig som ni ser... Lycka till N.

Skulle jag inte platsa i en Hitchcock film föresten...