..ÄVLA ANAMMA...

Var ute med grannen idag. Nötte stigen runt sjöarna som vanligt. Börjar känna varenda anka och varenda and där nu. Vi träffade en annan gammal granne också och fick höra lite skvaller och nu har vi flyt som bara sjutton för våra störiga grannar ska vräkas. De lyfter skrot på nätterna, har fester både vardagar som helger ibland och så står de och röker på balkongen så att lilla jag bir ofrivillig passiv rökare. Tydligen bor de i andra hand och nu ska de ut.... Sååååå sköööönt!

Här kommer en liten anekdot från en grannfest. Artellerianfallet inleds. Pappa sa åt dem vid tolv på natten med en motattack. Då höjde dem. Mamma anföll, sa åt dem, en stund senare. Då höjde de mer och började skriksjunga, kulsprutesmattra, till låtarna. Vid tre gick pappa ut och slog av huvudströmbrytaren, ströp vapentillförseln. Det blev knäpptyst och så hörde man hur grannarna stod på balkongen och undrade vad det var som hände. Eld upphör! Någon timme senare hade de kommit på felet och då satte det igång igen. Då snodde Håkan deras proppar, deras ammunition, och sedan var det tyst resten av natten. Krigsstillestånd! Snart råder fred.

Efter promenaden tog skvallermammorna en adventsfika hos oss och mamma kunde testa sitt julbak på en lyckligt ovetande... Fast hon åt nog mest själv, som vanligt.

Gullig gullis koko som en hök, koko. Jag bjuder dig två bröst med mjölk, koko... kom älskling kom gör ett försök, med mina två bröst med mjölk... (Mamma är från Jokkmokk vett ni). Mamma hon kan sjunga hon (mycket och gärna). Men hon verkar inte vara så bra på det där med texter.

Precis innan Rigor Mortis slår in brukar mamma vakna för att börja mjuka upp sin gummkropp, räta ut fingrarna och kunna bära in mig till skötbordet.

Fast denna vecka har de börjat extra tidigt med röjningsarbetet utanför och det innebär tidiga morgnar för oss också. Kan de inte linda in stenarna i bomull eller nåt innan de slänger ner dem på flaken och kan de inte ha ljuddämpare på grävmaskinerna??? Bläää! Men snart är det över.