Nu ska jag äntligen plita ner några rader om årets party. Det bästa partyt jag varit på i hela mitt fyramånaders liv faktiskt. Efter detta så anser jag att vi ska ha sådana fester varje dag, varför inte två gånger om dagen, eller en dygent runt som aldrig tar slut.

Vi hade efterfesten i Folkets Hus. Vi var där kvällen innan som sagt och ställde i ordning och på morgonen åkte pappa, farmor och farfar dit och lade sista touchen på det hela.

Mamma tog på mig en sjömansklänning som hon köpt dagen till ära.

Jag började med att mingla lite, hälsa på alla, visa upp mig så att jag skulle få höra hur söt och fin jag var. Och jag var på ett strålande humör. Alla fick välkomstchampange eller Champis och sedan dukades pappas fantastiska smörgåstårtor fram. En vegetarisk för våra tre-fyra veggisar plus en med skinka och en med lax och räkor. Pappa spenderade hela dagen före med att göra dessa underverk och de blev såååå goda. Jag fick en bit för varje tutte jag. Mums! Under käktiden delade prästen Elsa ut dopbevisen, fadderbrev och dopvittnesbeviset och pappa höll ett kort tal. Han tackade lite folk hitan och ditan och då lade mamma in ett tack för smörgåstårtorna och då klämde Joel in att Annelie har gjort jätte goda varmkorvar, hi hi. Efter maten kom en vacker tårta fram som mamma slängde ihop en kvart innan vi skulle iväg....eller inte. (Köpestårta).

             

Och efter det var det presentöppning men då sov jag. Tänk att man ska missa sina egna presenter och att mamma och pappa hade fräckheten att öppna dem åt mig. Snörp! Emil och Joel stod också där framme och höll låda och roade alla. Joel gissade att varje paket innehöll en pannkaka men se där hade han fel. När alla gått blev det storstädning. Vanessa satt med mig i famnen, på en stol, mitt i salen, hela tiden medan jag sov och Viktor underhöll med pianokonsert där han spelade stycken som antingen bara genier kan förstå eller som bara låter bra i hans huvud. Han hävdar det förstnämnda... Vanessa lirade också en del då mamma tog över vaggningen.

Jag var vaken länge och var med i konversationerna, var social och glad och öppen så som bara jag kan.

Nu har jag fått se alla presenterna också och jag fick så mycket fint och bra och jag måste verkligen tacka alla.

          

Jag hade hört talas om att det skulle bli dop men att jag skulle dopas med vatten, det var en stor besvikelse. Men jag anpassade mig efter situationen och var som vanligt ett A-barn om man får säga det själv. Mamma och pappa var stolta som tuppar i hönsgården igår. Nej, de var stoltare än hönan som överlistat tuppen i hönsgården. Nej, stoltare än kyckligen som överlistat hönan som överlistan tuppen i hönsgården. Jag skötte mig exemplariskt så gott som hela tiden. Dopklänningen var ett konstverk som kommer från pappas faster Evas exmans släkt och den är över hundra år gammal tros det. Det var en stor ära att få bära den. Farmor hade med hjälp av sin granne gjort en jätte fin rosett med det lila bandet och jag var så jätte vacker. Man får skryta när man bara är fyra månader gammal.

Precis innan vi skulle gå nedför altargågen skrek jag en stund men det var ju bara för att göra göra bort det så var det gjort för resten av dagen.

Först gick Fredrik, dopvittne och korsbärare, efter det kom Vanessa Gudmor bärandes på mig och efter det gick mamma och pappa. Då stod alla åskådare upp och det måste ju ha varit för att hedra kejsarinnan Minea väl. Framme vid koret satte sig ekipaget ner och prästen Elsa började prata om Miraklet Minea och kyrkan har ju en stark tro på det där med mirakel så nu känner jag att jag har stöd uppifrån. Pappa läste en bön där han tackade för mig och Fredrik spelade gitarr medan Vanessa sjöng "Det vackraste". Den sjöng hon 2003 på mamma och pappas bröllop och färgen lila som pappa hade på sin skjorta och jag på mitt band var temafärgen då så det var favoriter i repris. Vanessa sjöng jätte bra trots att hon hävdar att hon var hes. Speciellt de högre tonerna tar hon träffsäkert. Ett stort tack till Vanessa och Fredrik. De "uppträdde" så bra att jag blev lugn och somnade i mammas famn så där fick jag stanna kvar resten av ceremonin.

Mamma läste upp mina namn och prästen satte vatten på mitt huvud hela tre gånger men jag vaknade inte.

Vid utgångsmarchen gick mamma först, med mig för att folk skulle kunna se mig ordentligt och sedan stod hon vid utgången så att alla kunde ta sig en ordentlig titt och hälsa på mig men det sov jag mig också igenom. Jag vaknade inte förrän mamma obarmhärtigt skulle ta av mig dopklänningen och tvinga på mig vinterkläderna.

Nu var det dags för alla att bege sig till festlokalen, Folkets Hus i Sundbyberg Centrum. Prästen Elsa, som är en jätte bra präst och en jätte trevlig tjej, åkte med oss i bilen till festen.

Ja, tänk att alla dessa människor had ekommit dit för min skull. Tack alla som kom och ville vara med och fira mitt dop. Och ett stort tack till prästen som gjorde ett så bra jobb och som ville komma på vår fest. Tack till de långväga gästerna som rest över hundra mil för min skull och tack till farmor och farfar som hjälpte till att ställa iordning lokalen och till farmor som fixade min dopklänning.

Festen får jag be om lov att återkomma till senare för jag är en mycket upptagen liten tjej som nu måste underhålla mina gäster.

Ps: Fler bilder kommer senare från mästerfotografen Malin. Dessa bilder är bara ett litet komplement.

Emil häller upp dopvattnet

Vanessa sjunger och Fredrik spelar, jätte fint.

Förstår inte vad det är med mamma och pappa idag. De har irrat runt som yra hönor, än hit, än dit och jag ska kläs på och så ska vi ut, kläs av och så ska vi in någonstans och kläs på och ut igen... och igen.. och igen. Någonting är i görningen. Pappa har hållt på med sådant som att göra smörgåstårtor medan mamma gör viktiga saker som att fixa naglarna, tvätta håret och bada lilla mig. Fast hon har faktiskt städat också, ställt i ordning extra sängar mm.

Mitt i allt detta skulle vi alla till mammas jobb där hon hämtade sina saker och fick sin almanacka och så skulle jag hälsa på tanterna förstås. Charmen sitter kvar..

På kvällen åkte vi till en stor lokal där mamma dansade vals med mig och sedan drog hon fram stolar och pappa bord och sedan dukades det fint och det var ett himla ståhej och det kan inte en mänska förstå varför. Det ska visst vara nån namnritual imorgon har jag hört men who gives a shit? Jag lägger mig inte i det där. Jag försökte hjälpa till där borta i Folkets Hus lokalen genom att hänga på mammas arm, dra henne i håret och göra pruttljud med munnen så att hennes ansikte tvättades men inte fick jag något för det inte så jag gav upp och somnade istället.

Och nu väntar vi visst på storfrämmat. Mormor, morfar, moster Inger, farbror Micke och kusinerna Viktor och Vanessa ska komma. Mormor och morfar har jag aldrig träffat förut så det ska bli jätte kul.

Ja, imorgon är det alltså dop. Så än så länge är jag en ofrälse, en hedning. Men imorgon efter klockan tolv kommer jag att vara räddad.

         

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten (vad då bister)
mot rymdens norrskenssky och markens snö (????);
det gamla året lägger sig att dö... (minnena dör väl inte)
Ring själaringning över land och vatten! (själaringning, ke?)

Ring in det nya och ring ut det gamla (nä, behåller det gamla också)
i årets första, skälvande minut. (skälvande, nä här är darrfritt)
Ring lögnens makt från världens gränser ut, (är det någon som ljugit för mig)
och ring in sanningens till oss som famla. (Jag famlar väl inte)

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten, (ingen sorg här inte)
och ring hugsvalelse till sargad barm. (inga sargade barn här och vad sjutton betyder hugvalelse)
Ring hatet ut emellan rik och arm (intet hat heller finnes)
och ring försoning in till jordens släkten. (Behöver inte försonas för jag har inga fiender)

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar (Gud så högtravande)
och forngestaltningar av split och kiv. (Ja mamma och jag brukar vara osams om bröstvårtebitningen)
Ring in ett ädlare, ett högre liv (är väl redan så ädel jag kan vara)
med bättre syften, mera rena lagar. (är lagarna smutsiga)

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, (har inga bekymmer, ingen sorg, ingen nöd)
och ring den frusna tiden åter varm. (jag gillar ju vintern)
Ring ut till tystnad diktens gatularm, (det är ju bara under nyårsnatten det råder gatularm här)
men ring till sångarhjärtan skaparglöden. (sångarhjärta, det har jag allt)

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, (jag är stolt och stolt över det)
förtalets lömskhet, avundens försåt. (har aldrig förtalat någon ju men är förstås lite avis på de med hår)
Ring in det rätta på triumfens stråt, (vad då???)
och ring till seger mänsklighetens fanor. (Jag är en vinnare)

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike; (något sekel vet jag inget om)
det dagas, släktet fram i styrka går! (ja, släkten kommer på lördag)
Ring ut, ring ut de tusen krigens år, (nyss var det ju ring in…)
ring in den tusenåra fredens rike! (nyss var de ju ring ut…)

Ring in den tid, då andarna befrias (finns det andar, hu..)
ur själviskhetens sammansnörda band. (knyt upp dem då)
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ( alla har väl en skugga)
ring honom in, den bidande Messias. (jag är en hon och heter Minea)

     Att fira nyår är jobbigt! Så här såg halva kvällen ut för oss. Inte så finklädda, inte så pigga. Observera att detta inte representerar en vanlig Askdal utan bara denna ingifta och bäbbar. Inte så smickrande bild av morsan men det får hon lov att bjuda på.

När mamma var liten kommer hon ihåg nyårsaftnar som en besvikelse. Alla sa att där skulle ske någonting fantastiskt vid tolvslaget och hon kämpade för att hålla sig vaken. Men i Jokkmokk på den tiden var fyrverkerier någonting få unnat och vid tolvslaget kunde man, om man hade tur, på ett par kilometers avstånd se ett par små raketer på himlen och man kunde höra ett avlägset bpzzzzzzzzzzbong. Att sova verkade vara en bättre idé. Det verkar vara ärftligt för igår natt när det lät som om värsta krigszonsinfernot härjade utanför fönstret, under flertalet timmar, sov jag bättre än någonsin. Härdanefter tänker mamma och pappa stå med en blinkande discolampa ovanför min säng samtidigt som de skjuter med en knallpulverpistol i öronen på mig så kommer jag att sova ljuvligt.

Mamma och pappa åt fin souvastmiddag, tände ljus, kollade en film och såg på Grevinnan och betjänten och livligare än så blev det inte igår. Och Grevinnan och betjänten är inte ens speciellt kul. Mjölken smakade gott rökt renstek efteråt och i skenet från stearinljus så slappnar man av och aaah så skönt vi sov.

God fortsättning!

Gott Nytt År alla vänner, alla partyprissar, pinglor och festpolare. Tyvärr tvingas jag själv fira det nya året tillsammans med mina urtråkiga föräldrar som tror att de skonar mig från bang och bus när det i själva verket säkerligen skulle vara så att jag hade varit coolaste bruttan på partyt. Men nu blir det stillsamt med mor, far, souvast, snacks och tv:n. Vad är det för familj, för värld, jag hamnat i?

Mina nyårslöften blir: Att i år få hår, att sluta min kanibalism (att knapra bröstvårtor) och att börja äta nyttigare.

Så, till er som ska ha kul och inte lugnt, parta för mig med och ha ett riktigt Gott Nytt Hår.

                                    

Sammanfattning av julen:När jag fick alla paketen tänkte jag Bravo, exelente, magnifico, splendido – dessa ska jag ha. Men efter en stund blev det lite för mycket. Det var stressigt och varmt och jag kände att ni får stånga mig, sparka mig, gör vad ni vill men min mor, som är en mycket klok mor, trots att hon är en mor, sa ta det lugnt, sitt här under granen och lukta på barren. Farmor såg lite orolig ut men pappa sa : lugn, hon är säker gamla Minea. Och det var ju inte illa ment. Det var bara det att det är Robin Hood jag vill åt, inte någonting annat. Det kändes liksom lite som när jag fångade en räv en dag och räven slank ur näven, men det är klart, jag är lika glad för det men gladast var nog räven ändå. Ja, stackars askdalsungen. Men så, det var som en uppenbarelse, som att se stjärnan i det blå. Jag frågade mig själv, vem är det som kör egentligen, öh, det är ju jag som kör. Så jag struntade i Hood och började må good igen. Skrattade som Piff och Puff i granen och kände en djup tacksamhet över allt jag fått och över en trevlig julafton. Min allra, allra första. Hollihari, hollihari, hoppsan vilken dag.

               

Tänk att jag fick alla dessa klappar på julafton och när vi var hemma hos katten Leah och hennes familj i Sollentuna och ända har jag flera paket kvar under granen som väntar på att mammas familj ska komma ner från Jokkmokk. Detta fick jag:

En  röd klänning med blus till för festligare tillfällen till partypinglan

En Hello Kitty klänning - hello Minea

En hoppgunga som ger mig hopp

Badleksaker som kanske får mig att ändra mig angående bad

En Skrållandocka som bland annat säger att mamma är snäll men efteråt skrattar den vad den nu menar med det...

En tandborste till tandköttet

Röda/vita polarn & pyret kläder till detta pyret

En julklänning till jul

En jacka till vårens sköna dagar

Ett par tights med top till för moderiktiga dagar

En lekkulram för matematiska dagar

En skallermjukismask som jag fallit pladask för

En tygbok som smakar gott

En aktivitetstavla med en blå ko som kan prata både svenska, finska och engelska.

En stickad klänning med strumpbyxor till från Cypritokerna

Fårskinnstofflor, två par i olika storlekar (i två olika storlekar, inte fyra tack och lov)

Ett hårband - öööh

En hoppande fågel med trässkalle

En nigande hund med viga leder

Tjooohoooooooooooooooooooooooooooooooooo å jiiippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii