Julfest - det ska väl vara ett fridfullt engagemang med julsång och god mat, levande ljus och skratt. Jag skulle le gulligt och charma mammas kollegor, ja det trodde hon i alla fall. Det började bra. Nere i källaren där det bjöds på glögg (även amningsvänlig sådan) var jag en rätt så sympatisk liten tjej. Jag log lite, tittade nyfiket med stora ögon och tyckte att mammas kollegor är roliga, härliga människor. Men på något sätt blev det för många människor och för mycket stim och jag kände mig allmänt trött, klängig och putt så jag beslöt mig för att ackompanjera nubbevissångarna och luciatågsentusiasterna med min vackra stämma i surdur...

Mamma tänkte innan att det är ju bara att gå ut med mig om jag blir ledsen men framför den ena dörröppningen stod luciatåget och den andra dörren var blockerad av bord. Hon hade också inbillat sig att hon aldrig i livet skulle sätta sig och amma där inför alla gamla arbetskompisar men när nöden trängde på så slängde hon odiskret fram tutten i en anfall av hjälplöshet när jag inte gav med mig. Och vid matbordet satt denna donna och pruttade så att julmusten bubblade över. Snacka om partypooper. Mamma blev alldeles genomsvettig och tyckte bara att det var allmänt jobbigt. Hon fick knappt i sig någon mat, hann inte prata med så många och flydde fältet rätt så tidigt. Och mammas kontor används numera som ett skrotlager och hennes personliga saker var bortplockade. Kändes rätt så mysko alltihop. Men hon är glad vi gick dit och träffade alla trevliga gamla arbetsmyror och så fick hon en julklapp åxå, bara en sån sak.

Roligast var när en av "apoteksbrudarnas" femårige dotter tröstade mig genom att sjunga lilla snigel samtidigt som luciatåget sjöng någonting annat. Ha ha! Gullig tjej!

                              GLADARE ÄN SÅ HÄR VAR JAG INTE

I går glömde mamma att det var onsdag och på onsdagar är det ju mammavallning men så ringde Alexandra och undrade om hon kunde komma förbi tidigare eftersom hon skulle till öppna förskolan innan och de stänger halv ett och då är det ju onödigt att gå hem emellan och självklart fick hon det. Malin kom också över och jag, Liv och Noelle shillade ihop. Häftigt att se Noelle reagera på ljud nu :) Urcoolt! Tänk vad de kan göra!

Det blev som vanligt kakfest och efteråt en behövlig promme runt bägge sjöarna. Vi var fyra bebbes med fyra babes denna gång.

Nu ska mamma och jag på fest så jag återkommer om den imorra...

Morr och grymt! Jag blir så in i sjuttons, fy fabias, attans förbenad. Moster Kristina tog ut 200 Euro för att köpa julklappar till barnen men då hon stod och tittade på kläder kom två ryskor och ställde sig på varsin sida om henne och innan hon visste ordet av var både plånboken och ryskorna borta. Snacka om att stjäla från den som minst av alla förtjänar det. Om jag fick tag på dem så hade jag tagit mina använda babyren och tryckt upp i nyllet på dem. Tagit mina nedbajsade blöjor och tryckt ner i halsen på dem. Skrikit dem rakt i öronen tills deras trumhinnor spricker. Händer det igen så ska jag säga åt henne att bussa mig på dem. Sedan tänker de nog efter både en och två gånger innan de gör om det. Grrrrrr!

                 MOSTER KRISTINA, GLAD ÄNDÅ

Moster Kristina är så klok så trots att hon förstås blev arg och ledsen så kom hon fort över det och tänkte att, nä, det nöjet ska de inte få att de knäcker mig och det är ju bara pengar. De kan ta pengarna men de kan inte ta min stolthet och min kärlek. Och så sa hon att det var väl meningen och att hon skulle lära sig något av detta.

För bara någon vecka sedan råkade även farmor ut för ficktjuvar. De tog hennes telefon och hennes almanacka. Ha, tji fick dem för de trodde säkert att det var en plånbok de fick tag på.

Det jobbiga är ju att bilder mm är borta och som för Kristina att hon måste skaffa nytt körkort, visakort mm. Blääää för tjuvar. När jag blir stor ska jag bli tjuvjägare.