ÄR DE INTE LIKA?

Mamma är apotekstekniker och arbetar som administratör på ett sjukhusapotek för er som inte redan visste det. Här följer bakgrundshistorien till vad som sker på mammas jobb:

Det var en gång en liten grisskär gubbe, låt oss kalla honom TeFan Kallesson. Han var egenväldig härskare över ett imperium där han och en galt som hette Hörpåhan Pärsson. Det bestämdes att om någon blev sjuk fick de handla botemedel bara av TeFan. Bakom sig hade de en annan hop av kultingar som lade sina röda händer över landet och sa att nu ska vi spela monopol. TeFan och kultingen ledde stort och monopolpengarna flödade tills en björn som var ren på fältet, Fredde, sa att han vill inte spela monopol, han vill spela Nya Finans. TeFan försökte rädda situationen genom att bjuda alla som spelat monopol till en stor fest där han berättade att han var kapten på skutan och att för dem som ville vara med och spela så skulle det inte bli mer monopolpengar men däremot så mycket mer kunskap och visdom. Om än många nickade medhållande så kände många att de i kaoset som kom bara var brickor i spelet och inte medtävlande. Och fältrenen hade andra planer. Plötsligt rådde stor förvirring som några försökte reda upp genom att ändra på spelreglerna, göra om spelplanen och organisera om deltagarna men att det nu var Nya Finans och inte Monopol som längre spelades var ett faktum. Några fick inte längre vara med, några fick gå direkt till Dosen utan att passera gå och några fick stå över ett kast borta på CSA, det centrala sjukhusapoteket. För de deltagare som hörde till de lite udda pjäserna, de som inte var en vanlig sko eller en tårtbit, visste nu inte alls var de hörde hemma. Var det på Norra station, på Götgatan eller på Östermalmstorg? Många pjäser som stått staty på gatorna vältes. Men till Nya Finans vandrade nya aktörer som ville vara med och de gick mot en ny verklighet där det inte längre fanns bara en kapten, en finansiär eller en ledare. Någon som administrerade behövdes inte längre. Kanske kunde sekreterare, administratörer, ekonomer och andra lössläppta spelpjäser som inte flippat ur helt på floppen, placeras ut på spelplanen för att göra sådant som skorna, hundarna, gubbarna, knapparna och de andra inte ville göra. För några var det gott, för några flott och för några rutten ister. Och det är ju så världen är. Snipp, snapp, snut, sagan är än inte slut.

HÄR ÄR JAG MED EN ANNAN TOMTE;

Nu kan man ju undra vad jag gör uppe klockan 04.32 Det är bara jag och porrsurfarna som sitter vid datorn vid denna okristliga tid men jag är faktiskt bebis så jag åberopar min rätt att ha en konstig dygnsrytm.

Det är snart tredje advent. Snön lyser inte vit på taken och endast mamma är vaken. I morgon är det Lucia men jag tänker då inte lussa för någon. Dessutom är pepparkakorna slut så jag har ändå inget morgonfika att lussabjussa på. Mamma och jag ska baka nya i helgen.

I natt har mamma haft sin första migränattack sedan hon blev gravid. Här har hon gått och sagt till alla att hon blivit av med migränen. Tji fick hon. Jag har annars helande krafter. Jag är en unik healer som har gjort underverk för min mor. Från dag ett av graviditeten var migränattackerna som bortblåsta. Jag satte min lilla embryohand på livmodersväggen och sände upp helbrägdakrafter till migräncentrat i hjärnan och med energin flödande genom mammas kropp kom boten. Under hela graviditetens gång sedan arbetade mina magiska energifält med att stråla ut ledsmörjande kureringssalva i mammas lekamen och hennes leder mjukades sakta men säkert upp. Lite har gått tillbaka efter min födsel men jag kan ju inte göra hur stora underverk som helst trots att hela jag är ett underverk i sig. Och mammas taggtrådstarmar och phminusfyrahundratrettioniomagsäck och wcankanacke kan nog inte ens gud fader själv hela. Men migränen som sagt, nattens anfall var inte alls lika illa som de var förut och det har redan gått över så jag har nog ett finger med i spelet där med. Power till mig!