I går glömde mamma att det var onsdag och på onsdagar är det ju mammavallning men så ringde Alexandra och undrade om hon kunde komma förbi tidigare eftersom hon skulle till öppna förskolan innan och de stänger halv ett och då är det ju onödigt att gå hem emellan och självklart fick hon det. Malin kom också över och jag, Liv och Noelle shillade ihop. Häftigt att se Noelle reagera på ljud nu :) Urcoolt! Tänk vad de kan göra!

Det blev som vanligt kakfest och efteråt en behövlig promme runt bägge sjöarna. Vi var fyra bebbes med fyra babes denna gång.

Nu ska mamma och jag på fest så jag återkommer om den imorra...

Uppslutningen igår var bättre än förra veckan. Så det är inte slut med uppslutning för de slutkörda morsorna. Fem morslaschbarnpar dök upp och vi gick sjöarna runt och som vanligt sov jag mig genom erfarenheten. Inga överraskningar där inte.

På kvällen var jag med familjen till kyrkan. Nä, vi har inte gått och blivit frälsta utan vi var på dopinfo inför infon om dopinformationen med dopprästen. Försöker de värva eller?

Alla blev uppropade, pappa med hans flickvän Ellinore Eriksson, jag lilla Linnéa, ja... det rådde lite allmän förvirring. Men lite "bra-att-veta-saker" snappade vi upp och vi gick igenom psalmer som passar, vad prästen kommer att säga, hur själva prossesen går till och så. Vacker kyrka förresten, Sundbybergskyrkan. Fast en sak, prästen berättade att de, som en av få församlingar, tar upp kollekt under dopet. Nu är det ju inte så mycket vi kan säga om det men mamma kände sig lite anti när hon hörde det. Det är väl bra att de samlar pengar till behövande barn men det ska alltid vara frivilligt att ge och det känns inte som om det är det när de sticker in en håv framför näsan på en. Så om ni inte vill ge, samla på en knappar...

I kyrkan var jag tvungen att testa ackustiken så jag pruttade och knystade i takt med psalmer och prällesnack. Ekar dödsskönt i snäckorna.

Idag plockade mamma fram sin kiropraktiker hon har i källaren. De har ju inte setts på ett tag men nu dammade hon av honom och blev kotknackad. Det är bra att ha en sådan i huset. Själv hörde jag nästan hans röst oftare än pappas när jag låg i magen för då sprang mamma till sin kiroFredrik varje vecka. Och jag hörde också andra suspekta ljud... knak, brak, knak och mer brak. Så de kändes välbekant där nere på praktiken. Och lite leenden kostade jag på mig så kanske han är snällare mot mamma. För det kommer ett och annat aj från henne när han är i farten.

Hon hade inte helt stelnat till i alla fall, trots att de inte setts på ett tag men hon behöver nog börja besöka gubben i källaren lite oftare för att hålla efter sina behov...

Ser ni vilket välmående ansikte jag har. Jag försöker slå dubbelhaksrekordet jag... Jag är så söt att jag tar colan ur coca cola. Så söt att polkagrisar smakar surt i jämförelse. Så söt att man riskerar att få diabetes bara av att titta på mig. Det säger mamma i alla fall.

I dag var det dags för den tredje föräldraträffen och jag fick träffa söt, sööt och söööt, också lilla sööööt och söööööt också förstås. Det är alltid lika kul. Vi och två andra familjer kom en halvtimme för tidigt för de hade ändrat tiden i sista minuten och vi hade inte hunnit få informationen om det. Så det blev lite extra dösnackstid vilket ju alltid är trevligt.

I dag pratade vi mat och mat gillar vi även om mamma inte gillar att laga den. Någon gång mellan min fjärde och sjätte månad kommer jag att introduceras i den nya gourmetvärlden av potatis utan salt men med bröstmjölk och rapsolja, kokt och mixad broccoli, kokt och mixad morot, kokt och mixad palsternacka, kokt och mixad... ja ni fattar principen va. Mamma tänkte nog helamma så länge det går men eftersom jag är en tjej som växer så det knakar så kanske hon måste presentera herr och fru grönsak för mig tidigare än hon planerat. Om inte annat kan det ju vara skönt för henne att ge välling på kvällen så att jag håller mig längre på nätterna. Ja, det var sådant vi lärde oss idag.

Och imorgon lät det som om fler ville uppsluta sig till mammas barnvagnsdate. Det har tillkommit en ny mamma och en liten pojke till gruppen. Kul! The more the merrier. Välkomna säger vi till dem.

Pappsen var med idag också. Det är kul att han också vill följa. Det tackar jag för. Och nu vaknar jag så nu måste jag sluta skriva.... hur nu det hänger ihop.

Morsan har ju som sagt försökt dra ihop en date på onsdagar klockan två, med mammagruppen (ja, pappor är förstås också välkomna). Idag var det dags. Men uppslutningen var väl inte den bästa. Tre stycken har tidigare meddelat att just denna onsdag kan de inte men att de gärna kommer med senare, en har inte svarat, två stycken sa att de skulle komma men hörde av sig och var sjuka och en person mailade att hon skulle med men dök sedan inte upp. Det lämnade mig, morsan och mamma Alexandra med lilla Liv kvar. Tappra krigare! Men är det bara två så kan man ju prata med alla för man kan ju bara gå två barnvagnar i bredd... Och vår lilla grupp hade det trevligt i alla fall. Hoppas de andra kommer med i framtiden. Mamma tänker traska i alla fall, med eller utan morsor.                                           
               

Har varit ute å vallat morsan idag, som vanligt. Hon behöver motion hon... Och att ligga där i barnvagnen, ahh så skönt. Att jag blir tyngre och tyngre är ju bra för då får mamma träna hårdare. Hon tror att hennes mage beror på mig men jag tror att det är all choklad. Men att skylla ifrån sig funkar alltid.

Efter mor-rastningen gick vi hem till mamman M och min polare N för en amningspaus och ett blöjbyte och så skulle de där två gamla tanterna prata en massa förstås.

Väl hemma slocknade både jag och mamma och sov två timmar till.

Igår var vi på första föräldrainfon. Mamma lurade med sig pappa med orden att alla pappor kommer att vara med och är man inte med första gången så hamnar man utanför gruppen. Pyttsan! Det var bara två engagerade farsor på plats. Men det kan man ju förstå att det kan vara svårt att komma ifrån på jobbet.

Vi var nio små, söta bebisar, tre killar och resten av oss av det starkare könet. Min röst var starkare i alla fall för jag vann skriktävlingen. Ha! Jag skrek högst men inte längst. Och här har mamma gått omkring och tyckt att jag inte har så starka röstresurser. Hon kanske borde kolla hörseln.

Alla nio barn var födda i slutet av augusti och i början på september. Om jag inte minns fel var jag näst äldst och hörde till en av de större varianterna. Bra resurs så jag kan sätta de andra på plats, ha ha.

Men jag måste erkänna att jag höll mig på min kant igår. Jag var rätt så asocial och minglade inte ett dugg. Ville vara hos mamma och brydde mig inte så mycket om andra småttingar. Men mamma var betagen och bedårad av dem. Inte bra! Konkurrens vill jag inte ha. Inte för det kan vara så stor risk för jag är ju ändå bäst, tycker mamma.

Vi var förresten fyra barn som bor på samma gata. Vi ska nog göra gatan osäker i framtiden.

De flesta av mamma och pappas kompisar har inga barn eller så har de större barn så det är ju jätte bra att mammagrupper finns. Lite orättvist för papporna att det inte finns pappagrupper. Men de får väl åka snålskjuts på mammaträffarna.

Mamma hoppas på många, långa barnvagnspromenader med morsorna i framtiden. En annan rolig sak är att det, i huset, föddes en liten bebbe i maj och en i början på augusti så de kan ju också hjälpa till att göra vår gata ökänd.