Min nya grej är att asgarva. Tidigare har jag på min höjd gett ifrån mig ett litet fniss men oftast har jag inte bjussat på mer än leenden trots att jag är en glad typ. Men nu kommer det oftare och oftare ett riktigt skratt från mig. Speciellt roligt är det när mamma pruttpussar mig på magen. Helst på morgnarna för då är jag på bäst humör. Att pruttpussa under fötterna fungerar också rätt bra om man vill höra ett skratt från mig. En annan sak som jag trivs med och tycker ät kul är att sitta högt uppe så att jag kan se ner på folk. Att sitta på mammas knän när hon böjer upp dem och hon själv ligger ner, det kan ju få vem som helst att skratta.

Fast att hitta en bild jag skrattar på är svårare....

Mamma har haft lite dåligt samvete för att hon inte har tränat mig att ligga på mage så ofta. Jag har verkligen hatat att ligga så och gallskrikit från första sekund. Jag har ändå varit stark i nacken och bm sa att här har vi någon som har tränat mycket fast vi i princip aldrig tränat. Men nu har mamma tagit tag i det hela och varje dag övar vi på denna nya talang. Och jag kommer ikapp snabbt och lär mig fort om jag får säga det själv. Blir jag road under tiden med en spegel eller en leksak så ids jag tålmodigt ligga och kämpa i flera minuter. Sen blir jag leds förstås. Man kan ju inte ha hur mycket uthållighet som helst.

Maria mimmi har världens finaste katt hemma. Den heter Essy som är ett av namnen mamma tänkte till mig. Sammanträffande! Hur som helst, nu blev mamma sååååå sugen på katt. Själv är jag mest sugen på mjölk jag.

Förstår inte mammas djurdyrkan. Var hon än rest så har hon inte kunnat låta bli att klappa djuren. En liten giftorm i Malaysia, ja men visst, det betyder ju tur att klappa en grön huggorm så varför inte.... Varför! Och det är väl klart att det betyder tur om man klappar den och överlever. Apor har mamma en viss förkärlek till. Och så har hon blivit biten av dem två gånger. En gång rakt genom tumnageln. Stelkramp, tjenare! Tur morsan sponsrat läkemedelsföretagen och besprutat sig hon med. Den ena apan bodde på en liten ö i Thailand. Han var tam men gillade inte kvinnor sa ägaren. Hm, sa mamma, mig kommer han att gilla och det gjorde han faktiskt också men så tog han mammas glasögon och började bita på dem ch när mamma tog tillbaka dem så blev han förbannad. Aj! Den andra apan var en vildapa. Fast apor är ju inte så farligt när man jämnför med krokodiler. Längst upp vid Gambiaflodens delta bodde en gammal svensk sjöman som slagit sig in på turistbranschen. Han hyrde ut hyddor bland annat och där bodde mamma och ett par kompisar ett par nätter. Gubben hade en bakgård där han förvarade plåttak bland annat och plåttak är en mycket eftertraktad vara i Gambia så för att ingen skulle stjäla plåten skaffade han sig två vaktkrokodiler som han hade på bakgården. - Vem vill följa med in och mata krokodilerna, frågade han skämtsamt utan att tro att någon var gain men mamma viftade ivrigt med handen och sa jag, jag.... Allt för en bra bild. Och krokodilerna skulle ju få mat ju. Och där stod mamma. Ena krockisen käkade glatt på de stora, blodiga köttstyckerna som svenskgubben matade dem med via en lång, spetsig påk. Den andra krockisen ville inte ha objudna gäster och tyckte nog att mamma gjorde intrång så hon, för det är ju oftast en kvinna som är argsintast, kröp upp ur sin lerpöl, rörde sig först långsamt mot mamma och sedan började hon halvspringa. Varför det inte var mamma som sprang kan man ju undra. Den söta lilla rara krokodilen kom närmre och närmre och den började hugga i luften med sitt stora gap. Gläfs, glafs lät det och nu backade mamma undan men krokodilen var snabb. Den hade bestämt sig för att gå på en ny restaurang och pröva någonting nytt denna dag. Men precis som den skulle till att attackera kom skötaren och stoppade in en plåthink i käften på den och mamma lämnade lugnt inhägnaden, stängde varsamt grinden efter sig och pustade ut. Och krokodilen, som ägaren kallade sin little darling sweetheart (kanske är det efter henne som jag också kallas så ibland) fick äta sin vanliga ensidiga kost.