TJUSIG I JULKLAPPSKLÄDER INFÖR FAMMO Å FAFFARKALAS....

Jag ber om ursäkt gott folk. Gårdagens bloggfrekvens var låg. Detta på grund av tidsbrist. Jag ber er ha överseende med mina föräldrar som helt tar på sig ansvaret för denna blunder. Skjut inte budbäraren. Jag är helt oskyldig i detta ärende, så som i de flesta. Låt mig berätta om en vanlig tisdag som blev lite ovanlig.

Morgon – Det började med att jag fick en ny mamma. Klockan elva hade mamma en tid hos frisören. Det finns två stycken Hair & Face på Regeringsgatan och hon ville inte till den som ligger inne i NK-passagen eftersom hon inte var så nöjd med resultatet där sist. Hon ringde och bokade och frågade om det är den frisören som ligger direkt från gatan eller den som ligger inne i en galleria. Nej de låg inte i gallerian svarade de och menade antagligen då ”Gallerian” utan att förstå att det kallas för galleria när det ligger inne i ett köpcentrum. De svensk inte prata så bra. Resultatet blev en bokning hos frisören i NK-passagen. Nå väl, tänkte mamma att det är väl en annan frissa denna gång så hon körde på. Och det gick väl bra bortsett från att utväxten efter färgningen plötsligt lyste pippiorange så hela NK lystes upp av hennes blotta närvaro. Så då fick frisören allt göra om det. Då blev det helt okay men inte perfekt och mamma är perfektionist. Frisören hävdade då att har man slingor sedan tidigare och en utväxt så går det inte att få en färgning helt jämn. Hmmmm, konstigt då att andra frisörer klarar av det. Ja ja! Då var det klippningsdags och öronen fick mamma behålla men trots att hon sa att hon inte ville ha tvära etapper utan hon vill att de ska falla in i varandra så klipptes tvära etapper så det fick också göras om. Så det tog lite tid. Under mammas frisörtid gick pappa och jag och köpte ett band till dopklänningen och det klarade pappa riktigt galant trots att mamma var tveksam innan. Men när vi kom tillbaka så var både en sko och min favoritnapp borta och väck. Själv tog jag det med ro men mamma var orolig att jag fått frysa om fossingen så hon satte en mössa på mina fötter den galningen.

Nästa etapp gick till Enskede, till Askdalarna på fältet. Emil, Joel och deras betjänter kom också dit. De hade ju inte fått sina julklappar ännu så nu åt vi lyxmiddag igen och sedan öppnades paket. Farmor och farfar överraskade med en riktig jultomte som Emil hävdade måste ha varit grannen men jag tror nog det var tomten jag för han sa att han hade letat efter Emil och Joel i en hel vecka och det är precis så länge de har varit bortresta och hur kunde grannen ha vetat det? Mamma visste inte om att det skulle komma en tomte, hade hon vetat det han hon tagit med ett paket åt mig också för jag har ju sparade paket till min nästa jul tillsammans med Jokkmokksligan. Tomten måste ha undrat lite över att där fanns tre barn men bara två fick paket, sa pappa på hemvägen. Men jag tog även det med ro.

                            JAG SER TOMTEN FÖR FÖRSTA GÅNGEN

Vi åkte hem vid sextiden men under färden hem började det lukta bensin. Stanken kom starkare och starkare och vi fick stanna bilen. En drogad bäbis är inte att rekommendera har jag hört så för att skona mig rusade mamma ut och bar ut bilbarnstolen och beslöt sig för att gå hem. Pappa parkerade bilen, tog mig i bärselen och mamma, i vita byxor, högklackade, tunna skor och mösslös började sitt trippande. Hon kom ungefär en halv meter innan hon, på den öststatskopierade vägen med en touch av gropig skogsstig, orsakade en graciös liten fallolycka. Mamma trampade snett och föll ihop som en potatissäck på den leriga, töblöta asfalten. Promenaden blev inställd. Mamma hade vrickat foten. Det var ingen allvarlig stukning eller så men hon kunde inte gå hem på den fossingen inte. Så in i bilen igen, veva ner alla rutorna och försöka täcka över mig så gott det gick så att jag inte skulle frysa ihjäl, med mössa på fötterna, suffletten nere och pappas jacka över mig åkte vi de sista kilometrarna hem.

Felet på bilen då, ja kan ni tänka er att mamma hade rätt igen. För några dagar sedan sa hon till pappa att han inte skulle ha en bensindunk i skuffen eftersom det är en kombi för att det kan lukta varav han sin vana troget svarade att det är ingen fara. Nu när det började lukta sa mamma att dunken läker väl varav pappa svarade att nej då, det måste vara något fel på bilen. Men, i skuffen där hade det runnit bensin in under alla grejer – pappersdukarna till dopet, papperskassen med mat, plastsäcken med täcken mm. Allt stank. Så hemma tog pappa upp täcken, kuddar mm och ställde ut det på balkongen. Men plötsligt luktade det i lägenheten också. Pappas kläder…. Av med paltorna, in med dem i en plastpåse, knyt igen påsen och in i skrubben med den. Varav det sedan stank i hela skrubben. Och den dörren lämnades givetvis öppen. Vad annars? Hade inte pappa fått en drogad fru och dotter tidigare så skulle han minsann se till att få det nu. Vi två låg och sov men mamma fick huvudvärk och klev upp och kände lukten och pappa fick sig en avhyvling fast inte så stor som han förtjänade för det orkade hon inte. Ja, så nu har man blivit snifferist och man är väl några hjärnceller fattigare. Det är tur det att man har så många av dem. Det är värre för mamma och pappa.

                       OCH LIKA GLAD ÄR JAG FÖR DET

 

Alex

1 januari 2009 11:19

När får vi se en bild på den nya mamman då? Gott nytt år från sjuklägret i Mariehäll!

http://litenliv.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni har väl inte missat att jag inte bloggar här längre utan på en ny webbsida - http://mysminea.blogg.se Ser att många går in och läser här men går inte in på nya sidan så häng med till nya, fräscha, bättre mysminea. Där kan ni se fler bilder från do...

Tja ba alla fans.... Nu, för att komplicera saken så har jag flyttat min blogg. Den finns nu på http://mysminea.blogg.se/?tmp=07093302. Denna kommer att ligga kvar så ni kan fortfarande gå tillbaka och kolla in gamla inlägg osv. På nya bloggen hittar...

Nu ska jag äntligen plita ner några rader om årets party. Det bästa partyt jag varit på i hela mitt fyramånaders liv faktiskt. Efter detta så anser jag att vi ska ha sådana fester varje dag, varför inte två gånger om dagen, eller en dygent runt som a...

Nu, hundra år senare, går det äntligen att se videoklippet jag ville visa er. Filmen är från BB, när jag har hyponeuroverakustiskadiafragmakontravibration (hicka). ...

Jag hade hört talas om att det skulle bli dop men att jag skulle dopas med vatten, det var en stor besvikelse. Men jag anpassade mig efter situationen och var som vanligt ett A-barn om man får säga det själv. Mamma och pappa var stolta som tuppar i h...