Och det hände vid den tiden att från kejsar Askdal utgick ett påbud att hela världen skulle befruktas. Detta var den första befruktningen för den heliga modern och fadern, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. Alla gav sig då iväg för att befrukta sig, var och en till sin stad. Så for också Håkan från staden Sundbyberg i Sverige upp till Sophiahemmet, till Stockholms stad som heter öh..Stockholm förstås, eftersom han var av Stockholms hus och släkt. Han for dit för att befrukta sig tillsammans med Annelie, sin trolovade, som skulle bli havande. När de senare befanns sig där, i Danderyd, var tiden inne då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde dotter och lindade henne och lade henne i en sjukhussäng, eftersom det inte fanns något rum på patienthotellet för dem. I samma trakt uppehöll sig några barnmorskor, som låg ute och vaktade sina redan förlösta bebisar om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en AIK:are blivit född åt er i Stockholms stad, och hon är Minea, av Askdals. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en sjukhussäng." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

"Ära vare AIK i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag.

"När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Danderyd och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." De skyndade iväg och fann jungfru (yeah right)

Annelie och Håkan och barnet som låg i sjukhussängen. Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrade sig över vad barnmorskorna berättade för dem. Men Annelie bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och barnmorskorna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

Pappa formaterar om hårddisken. Själv håller jag på med en mer utdragen process - omformatering av mammas bröst. Utdragen i dubbel bemärkelse för i ungefär sex månader hade jag tänkt mig att jag skulle dra ut dem så att de blir långa och fina som två slappa elefantöron i miniformat. När de sedan inte är funktionsdugliga för mjölkproduktion så får de nya användningsområden istället. Om det t.ex blir modernt med axelvaddar igen så är det bara för mamma att slänga upp tuttarna över axlarna och – voila. Om det är kallt och hon fryser om händerna kommer hon att kunna stoppa in dem i jackärmarna, dra ner dem över labbarna och använda dem som rattmuff. Och till sommaren, då hon säkert inte fått bort sin graviditetsmage än p.g.a diverse snacks så kan hon bara, inför beach 2009, låta brösten hänga ner över magen för att dölja den. Praktiskt och bra!

Så visa tuttarna, visa tuttarna, visa tuttarna....

NÄ, TÄNKER INTE VISA TUTTARNA....