Pappa och jag var till BVC på en droppintid i morse medan tanta var hemma. Hon påstår att hon satt i en telefonkö halva tiden för att Ellos har för tredje gången debiterat henne fel men jag tror hon sov jag...

Hur som haver, nu börjar min kurva plana ut lite och längd och huvudomfång går inte käpprätt uppåt uppåt och jag har helt normala värden, verständlich. Claro! What else is new?

Jag hade inte växt så mycket, bara 0,2 cm så det räknas knappt. Man kan väl säga att jag fortfarande är 64 cm, ståtlig ändå. Huvudomfånget är nu 41,7, lite över medel men inte superhögt och så väger jag hela 6830 gram nu för tida. Mamma har ju noll koll för hon tyckte att jag blivit smalare och längre. Att böjvecken har vecklats ut. Samtidigt tycker hon ju att jag blivit tungviktare, heavyduty, men inte att jag blivit bredare. Nu dröjer det inte länge förrän jag tar upp två säten på flyget...

Moster Inger och kusin Vanessa är riktiga brats. Gissa vad de fått i förskott i julklapp... Inger har fått ett presentkort på glasögon på 6000 kronor och Vanessa har fått en ny värstingdator. Vanessas farmor Vivianne har sålt sommarstugan. Undra hur hon ska toppa detta till Viktor och Micke? Och vad kommer de då få på julafton, en vanlig julklapp för "bara" tusen kronor eller nåt. Är chockad å måste berätta detta för allmänheten.

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Livets hårda läxa. Hå hå ja ja, du tunga värld. Fast ibland blir det bra ändå. I lördags var det tänkt att vi skulle fira pappa plus ha en lilla julafton hemma hos fammo å faffa men stackars farfar blev magsjuk så vi sa att vi har det på söndag i stället. Men på söndagen var farfar fortfarande sjuk och det visade sig att han har njurbäckeninflammation. Aj, aj och aj! Krya på dig fort farfar så att du kan njuta av julen. Med antibiotika så ska det nog lösa sig snabbt som tur är.

Nu blev det Sollentunarna som fick glädjas åt vårt finbesök istället och det var inte fy skam det heller. Joel kom rusande till dörren med famnen full av klappar till mig, så fort vi kom dit och han ville ha paketöppning genast, på en gång och nu men vi fick allt hålla oss till tåls. Emil frågade efter sitt paket från oss och mamma sa att han och Joel skulle få varsin bok som handlar om amerikansk politik. Då såg han lite missnöjd ut. Men hon sköja ba.

Pappa hade bakat en riktigt sötsliskig marängtårta som jag inte ens fick smaka på och Emil och Joel hade gjort lussekatter i storlek extra large och inte heller de fick jag en tugga av. Men, men, mjölk fanns det till mig i alla fall. Efter fika blev det presentöppning och jag fick jättefina grejor och bara sådant jag verkligen vill ha. Badleksaker, en Hello Kitty klänning att dö för och en hoppgunga. Wow, säger jag bara. Och supertack till Katarina, Kjell, Emil och Joel. Joel hade slagit in paketen jätte fint. Han har talang för det där.

Av mamma och pappa fick jag tjuvöppna ett paket med en fin julklänning. Catwalk, here I come!

Det tog på krafterna det där med presenter så jag somnade och mamma sa att nu sitter vi där vi sitter tills jag vaknat så vi kanske övertrakasserade vårat Sollentunakonto en aning. Men de måste ju också lära sig att det är jag som styr, ha ha.

I morse klockan fem drog så Emil och Joel med sina päron till Fuerte Ventura så trevlig resa till dem. Å ha en riktigt god jul i solen. Hoppas ni får mycket sand och en brun jul.

Måste också berätta att jag hört att Joel snackat skit om mig. Förra gången vi var där var jag hur lugn som helst men precis när vi skulle gå var jag trött och grät. Då viskade Joel till sin mamma: - Du, den där Minea, hon skriker ju bara. Fett störande!

I gårdagens nummer av Mineakuriren uppstod det ett misstag av misstag som av misstag kan tolkas som om jag nu kan vända mig lätt. Detta vill jag härmed dementera. Jag kan vända mig från rygg till mage men ej från mage till rygg. Jag ber om ursäkt för detta och för eventuella problem detta kan ha medfört.