TJUSIG I JULKLAPPSKLÄDER INFÖR FAMMO Å FAFFARKALAS....

Jag ber om ursäkt gott folk. Gårdagens bloggfrekvens var låg. Detta på grund av tidsbrist. Jag ber er ha överseende med mina föräldrar som helt tar på sig ansvaret för denna blunder. Skjut inte budbäraren. Jag är helt oskyldig i detta ärende, så som i de flesta. Låt mig berätta om en vanlig tisdag som blev lite ovanlig.

Morgon – Det började med att jag fick en ny mamma. Klockan elva hade mamma en tid hos frisören. Det finns två stycken Hair & Face på Regeringsgatan och hon ville inte till den som ligger inne i NK-passagen eftersom hon inte var så nöjd med resultatet där sist. Hon ringde och bokade och frågade om det är den frisören som ligger direkt från gatan eller den som ligger inne i en galleria. Nej de låg inte i gallerian svarade de och menade antagligen då ”Gallerian” utan att förstå att det kallas för galleria när det ligger inne i ett köpcentrum. De svensk inte prata så bra. Resultatet blev en bokning hos frisören i NK-passagen. Nå väl, tänkte mamma att det är väl en annan frissa denna gång så hon körde på. Och det gick väl bra bortsett från att utväxten efter färgningen plötsligt lyste pippiorange så hela NK lystes upp av hennes blotta närvaro. Så då fick frisören allt göra om det. Då blev det helt okay men inte perfekt och mamma är perfektionist. Frisören hävdade då att har man slingor sedan tidigare och en utväxt så går det inte att få en färgning helt jämn. Hmmmm, konstigt då att andra frisörer klarar av det. Ja ja! Då var det klippningsdags och öronen fick mamma behålla men trots att hon sa att hon inte ville ha tvära etapper utan hon vill att de ska falla in i varandra så klipptes tvära etapper så det fick också göras om. Så det tog lite tid. Under mammas frisörtid gick pappa och jag och köpte ett band till dopklänningen och det klarade pappa riktigt galant trots att mamma var tveksam innan. Men när vi kom tillbaka så var både en sko och min favoritnapp borta och väck. Själv tog jag det med ro men mamma var orolig att jag fått frysa om fossingen så hon satte en mössa på mina fötter den galningen.

Nästa etapp gick till Enskede, till Askdalarna på fältet. Emil, Joel och deras betjänter kom också dit. De hade ju inte fått sina julklappar ännu så nu åt vi lyxmiddag igen och sedan öppnades paket. Farmor och farfar överraskade med en riktig jultomte som Emil hävdade måste ha varit grannen men jag tror nog det var tomten jag för han sa att han hade letat efter Emil och Joel i en hel vecka och det är precis så länge de har varit bortresta och hur kunde grannen ha vetat det? Mamma visste inte om att det skulle komma en tomte, hade hon vetat det han hon tagit med ett paket åt mig också för jag har ju sparade paket till min nästa jul tillsammans med Jokkmokksligan. Tomten måste ha undrat lite över att där fanns tre barn men bara två fick paket, sa pappa på hemvägen. Men jag tog även det med ro.

                            JAG SER TOMTEN FÖR FÖRSTA GÅNGEN

Vi åkte hem vid sextiden men under färden hem började det lukta bensin. Stanken kom starkare och starkare och vi fick stanna bilen. En drogad bäbis är inte att rekommendera har jag hört så för att skona mig rusade mamma ut och bar ut bilbarnstolen och beslöt sig för att gå hem. Pappa parkerade bilen, tog mig i bärselen och mamma, i vita byxor, högklackade, tunna skor och mösslös började sitt trippande. Hon kom ungefär en halv meter innan hon, på den öststatskopierade vägen med en touch av gropig skogsstig, orsakade en graciös liten fallolycka. Mamma trampade snett och föll ihop som en potatissäck på den leriga, töblöta asfalten. Promenaden blev inställd. Mamma hade vrickat foten. Det var ingen allvarlig stukning eller så men hon kunde inte gå hem på den fossingen inte. Så in i bilen igen, veva ner alla rutorna och försöka täcka över mig så gott det gick så att jag inte skulle frysa ihjäl, med mössa på fötterna, suffletten nere och pappas jacka över mig åkte vi de sista kilometrarna hem.

Felet på bilen då, ja kan ni tänka er att mamma hade rätt igen. För några dagar sedan sa hon till pappa att han inte skulle ha en bensindunk i skuffen eftersom det är en kombi för att det kan lukta varav han sin vana troget svarade att det är ingen fara. Nu när det började lukta sa mamma att dunken läker väl varav pappa svarade att nej då, det måste vara något fel på bilen. Men, i skuffen där hade det runnit bensin in under alla grejer – pappersdukarna till dopet, papperskassen med mat, plastsäcken med täcken mm. Allt stank. Så hemma tog pappa upp täcken, kuddar mm och ställde ut det på balkongen. Men plötsligt luktade det i lägenheten också. Pappas kläder…. Av med paltorna, in med dem i en plastpåse, knyt igen påsen och in i skrubben med den. Varav det sedan stank i hela skrubben. Och den dörren lämnades givetvis öppen. Vad annars? Hade inte pappa fått en drogad fru och dotter tidigare så skulle han minsann se till att få det nu. Vi två låg och sov men mamma fick huvudvärk och klev upp och kände lukten och pappa fick sig en avhyvling fast inte så stor som han förtjänade för det orkade hon inte. Ja, så nu har man blivit snifferist och man är väl några hjärnceller fattigare. Det är tur det att man har så många av dem. Det är värre för mamma och pappa.

                       OCH LIKA GLAD ÄR JAG FÖR DET

Maria mimmi har världens finaste katt hemma. Den heter Essy som är ett av namnen mamma tänkte till mig. Sammanträffande! Hur som helst, nu blev mamma sååååå sugen på katt. Själv är jag mest sugen på mjölk jag.

Förstår inte mammas djurdyrkan. Var hon än rest så har hon inte kunnat låta bli att klappa djuren. En liten giftorm i Malaysia, ja men visst, det betyder ju tur att klappa en grön huggorm så varför inte.... Varför! Och det är väl klart att det betyder tur om man klappar den och överlever. Apor har mamma en viss förkärlek till. Och så har hon blivit biten av dem två gånger. En gång rakt genom tumnageln. Stelkramp, tjenare! Tur morsan sponsrat läkemedelsföretagen och besprutat sig hon med. Den ena apan bodde på en liten ö i Thailand. Han var tam men gillade inte kvinnor sa ägaren. Hm, sa mamma, mig kommer han att gilla och det gjorde han faktiskt också men så tog han mammas glasögon och började bita på dem ch när mamma tog tillbaka dem så blev han förbannad. Aj! Den andra apan var en vildapa. Fast apor är ju inte så farligt när man jämnför med krokodiler. Längst upp vid Gambiaflodens delta bodde en gammal svensk sjöman som slagit sig in på turistbranschen. Han hyrde ut hyddor bland annat och där bodde mamma och ett par kompisar ett par nätter. Gubben hade en bakgård där han förvarade plåttak bland annat och plåttak är en mycket eftertraktad vara i Gambia så för att ingen skulle stjäla plåten skaffade han sig två vaktkrokodiler som han hade på bakgården. - Vem vill följa med in och mata krokodilerna, frågade han skämtsamt utan att tro att någon var gain men mamma viftade ivrigt med handen och sa jag, jag.... Allt för en bra bild. Och krokodilerna skulle ju få mat ju. Och där stod mamma. Ena krockisen käkade glatt på de stora, blodiga köttstyckerna som svenskgubben matade dem med via en lång, spetsig påk. Den andra krockisen ville inte ha objudna gäster och tyckte nog att mamma gjorde intrång så hon, för det är ju oftast en kvinna som är argsintast, kröp upp ur sin lerpöl, rörde sig först långsamt mot mamma och sedan började hon halvspringa. Varför det inte var mamma som sprang kan man ju undra. Den söta lilla rara krokodilen kom närmre och närmre och den började hugga i luften med sitt stora gap. Gläfs, glafs lät det och nu backade mamma undan men krokodilen var snabb. Den hade bestämt sig för att gå på en ny restaurang och pröva någonting nytt denna dag. Men precis som den skulle till att attackera kom skötaren och stoppade in en plåthink i käften på den och mamma lämnade lugnt inhägnaden, stängde varsamt grinden efter sig och pustade ut. Och krokodilen, som ägaren kallade sin little darling sweetheart (kanske är det efter henne som jag också kallas så ibland) fick äta sin vanliga ensidiga kost.

I tre dagar varade vintern. I dag och i går är det vår. Plötsligt blev det plus åtta grader ute. Jag förstår inte att folk klagar över att vintrarna i Sverige är så långa, gråa och trista.

Drottninggatan och Gamla stan fick njuta av mitt celibra, ärorika besök idag. Men inget statsbesök som inte har något omak med sig. Pappa och jag skulle hämta bilen medan mamma skulle kolla in stånden på Sergels torg. Hon gillar ju sånt hon. Sedan skulle vi träffas vid det största praktståndet av alla, tandpetaren, men plötsligt fungerade inte pappas telefon längre och det blev lite oklart om mötesplatsen och så tog det en hel timme för virrpannorna att lokalisera sitt respektive yrväder. Om jag inte hade sovit så hade jag hållit bättre reda på dem men de måste ju också lära sig som alla andra...

Vi fick mycket gjort idag och nu är nästan alla julklappar och kulklappar inköpta, för i år. Inte illa pinkat för en trämorsa. Mamma och pappa har handlat en hel del till mig idag, mitt framför mina ögon. Lite diskretion tack! Julklappar ska vara en överaskning ju.

Även idag sov jag i nästan fyra timmar. Favorit i repris. Nu börjar mamma fatta hur andra mammor kan hinna med så mycket, städ, bak, matlagning, shopping mm. Hon hoppas på att detta är någonting jag tänkte fortsätta med men jag får väl se vad jag känner för...

Det finns en första gång för allting. Idag såg jag snö som lagt sig för första gången. Jag åkte tunnelbana, vilket jag aldrig gjort förut och nu ska jag iväg på mitt första kalas. Snön och den friska luften gjorde mig så tagen att jag slocknade direkt. Det var annat än den gamla vanliga koldioxidandan det. Tunnelbanan var ett spännande ställe som bjöd på hisnande åkattraktioner i form av pissoarstinkande, ammoniakhissar där man, förutom den förträffliga odören, fick en stickande känsla i ögonen och mysiga kväljningar. Efter fem olika rides kom vi till ett trasigt åk. Då blev det rulltrappa av, trots risk för nödstopphuliganer som kan orsaka fall och kast med liten bebis. Det har ju hänt förut. Och mycket riktigt så hände det något. Högst uppe tog det tvärstopp då framhjulen på vagnen fastnade. Mamma slog i magen i handtaget och pappa...gick lugnt vidare. En annan man fick hjälpa till att lyfta vagnen för det gick bara inte att komma upp. När pappa så vänder sig om säger han att det är väl bara att lyfta vagnen. Öh, nä, hjulen satt fast och bakhjulen hängde i luften så hur lyfter man då? På Drottninggatan rådde redan en julhysterimania där folk trängdes, knuffades och sprang på varandra. Efter en timme åkte vi hem igen utan ett enda ärende gjort och för att handla...på nätet.

Nu ska vi parta. KusseJolle har blivit jätte gammal. Grattis på fyraårsdagen Joel önskar Minea.

Träffade Maria på stan idag. Gick på café! Men jag var lite otrevlig för jag sov mig igenom hela daten. Hoppas Maria inte är sur på mig nu. Mamma och hon hade det trevligt i alla fall. Och som vanligt åt mamma en massa onyttigheter. Skäms på dig mamma!

Efteråt gick damerna och jag till ICA Maxi och de har mer saker än man tror. Nu har julsakerna kommit fram också och då vet man ju hur mamma blir. Hon får en psykos, ser i tunnelseende och euforiskt vältrar hon sig i julkulor, tomtar, stjärnor, ljusslingor, julpapper, julblommor, glitter och änglar. Det är någonting med julen som får mamma att se rött, ja på ett lyckligt, saligt, underbart sätt och hon börjar nynna julsånger, blir så där löjligt from och visualiserar pepparkaksbak, dekorationer och idylliska snölandskap. Pappa brukar muttra att det räcker väl med en liten adventsljusstake men för mamma är det att häda och hon blir nästan förnärmad när någon kritiserar julen och hennes överdrivna pyntmani. Jag kan se framför mig hur jag, som äldre, kommer att bli helt julanti bara för att mamma är så julgalen. Just nu kan hon nästan inte hålla sig tills hon får sätta upp alla adventssaker och hon tror att jag ska bli lika lyrisk. Vi får väl se...

Under hela promenaden, till cafeét, till affären och sedan hem sov jag och mamma tittade oroligt ner i vagnen, otaliga gånger, för att se om jag andas. Sov över tre timmar. Zzzzzzzz

Idag var mamma, jag, Noelle och Malin på bio. Inte vilken bio som helst utan barnvagnsbio. ABF hade ordnat detta och hur Malin hittade deras annonsering är en gåta för det hade ingen annan. Det var helskumt allting. Inga skyltar utanför, ingenting, och när vi väl hittade till ABF så visste receptionisten ingenting om någon bio. Hon frågade den ansvarige som sa, jo visst ja, det var visst bio idag, ja. Vi blev visade till en liten salong och eftersom det bara var vi som kommit behövde vi inte betala någonting. Sedan frågade den ansvarige om vi ville se Arn Tempelriddaren som påannonserats eller om vi ville se någonting annat.

- Ni kan få välja vilken film ni vill, sa han och visade vilka filmer där fanns.

Så Malin och mamma valde ut en annan film som heter Sicko och var sicko-dålig. Vi fick välja ljudvolym, ljusstyrka och om vi ville ha en paus mitt i filmen. När halva filmen gått var Malin tvungen att lämna oss för att hämta Minou på dagis så då satt vi där själva. Jag skrek mig genom filmen så slutligen gick vi också innan visningen var över. Men vi fick skriva upp våra namn så skulle "biosnubben" höra av sig inför nästa filmvisning och då kunde vi få vara med och bestämma film då också. Det kommer att kosta femtio kronor att bli medlem och för den ynka summan får man se alla filmer. Skumt men bra!

Tänk vad mycket man kan hinna på en hel dag, trots att man sover under tiden. Först gick mamma och jag på promme till BVC och föräldragruppen där vi mötte upp med pappsen och de andra barnassistenterna. Idag pratade vi om sjukdomar och jag satt nästan hela tiden i pappas knä och tittade intresserat på den som pratade, när jag inte flirtade med den snygga killen i knät bredvid mammas. Våra blickar möttes och det sa klick. Två nya pappor var med och världen är bra liten för den ena har pluggat med pappa en gång i tiden. Sköj!

Mamma satt kvar ett tag efteråt medan pappa åkte tillbaka till jobbet.

Direkt efter min rende vous (stavar säkert fel, vad kräver ni, att jag ska kunna franska också vore väl lite väl höga krav) gick vi till vårdecentralen där mamma tog lite blodprover. Hon ställer ju upp på allt så när hon blev ombedd att skänka blod för forskning om MS så sa hon visst, stick mig hur mycket ni vill. Och det gjorde tanta på VC. Hon stack fel, fel igen och missade lite här, spillde lite där, lirkade och fick några droppar, det hann koagulera och hon fick börja om. KI fick sina tre rör tillslut i alla fall.

Efter det mötte vi Malin och Noelle på Ollens och tillsammans gick vi på en andra promenad och då var klockan bara tolv. Motion kräver sina sötsaker så konditoriet var nästa stopp för att sedan ta med ligan upp till lägenheten för lite frosserisyndande.

Jag och Noelle sov gott i hallen, i vagnarna, men så fort de gick hem så vaknade jag. Jag kände mig trygg där med N:s närhet. När hon rörde benen vaggades min vagn så skönt.

Nu var vi bägge trötta, klockan var halv tre och vi slocknade i soffan, mamma och jag. Ja, man blir ju trött efter att ha sovit under promenaden och efter att ha sovit i hallen. Mamma vaknade och slötittade på tv men ville inte väcka mig genom att kliva upp så där låg vi i nästan tre timmar. Hon var hungrig och kissnödig men det sket väl jag i. Nu ska jag vara vaken hela kvällen så att mina föräldrar inte stagnerar och blir uttråkade.

Ps: bilden har absolut ingenting med inlägget att göra ha ha. Den föreställer moster Inger å gudmor slasch kusse Vanessa

Eftersom mamma "bara" lade ut 2000 kr på mig i lördags så var hon ju  tvungen att spendera lite till idag, för pengar hon inte har, typ. Där rök de två barnbidragen jag hunnit få. Att ta mina pengar för att köpa saker till mig tycker jag är bra fräckt.

Det blev en promenad in till Solna centrum där vi träffade upp med farmor. Först laddade gamlingarna batterierna med lite lunch medan jag tankade på, på mitt sätt. Sedan blev det Eden, Stadium, Jarméus skor och Brio leksaksaaffär. På Eden blev det inget till mig, fräckheterna bara fortsätter. På skoaffären blev det skor till mamma men det kan jag väl förlåta eftersom hon tänkte ha dem när det är kallt ute och ska traska runt med mig. Så på Stadium hittade hon en sovsäck som fungerar som åkpåse och det är ju också bra för min del och sist men inte minst blev det lite småplock på Brio så som napphållare, två dregellappar, en barnvagnsskylt som säger "Fartdåre" mm. Så nu gäller det att jag börjar dregla och mamma börjar springa med vagnen.