När jag vaknade igår morse var det sig inte riktigt likt här hemma. Soffan hade blivit en säng och där min säng ska stå stod en tältsäng och i den låg en Gudmor/kusin och log mot mig och då var man ju tvungen att le stort tillbaka. Mitt under blöjbytet kom en mormor in som jag aldrig sett förut och henne ville jag känna på och undersöka ansiktet på och så blev jag så där härligt glad igen. Det dröjde inte länge så träffade jag på en morfar också och han pratade gullspråk med mig och då blev man ju så lycklig och varm inombords. Det var kul att äntligen få träffa mormor och morfar. Jag visade mig från min bästa sida så att de inte skulle vilja åka hem igen och moffa sa att jag är då så behändig, på sin breda norrländska och mommo sa att jag ä då så snäll å lugn och så tyst av mä.

Vanessa lade massor av paket under granen och hon ville gärna hålla mig hela tiden. Vem vill inte det?

Moster Inger, farbor Micke och Viktor fick jag träffa först senare, i kyrkan men det är en senare historia.

Mamma och pappa var också lika glada över besöket för det är nästan lika sociala som mig men mamma blev nästan lika glad över mormors mjukkakor, Jokkmokkskorv, pepparkakor och anisbockar...mums.

Moster Inger och kusin Vanessa är riktiga brats. Gissa vad de fått i förskott i julklapp... Inger har fått ett presentkort på glasögon på 6000 kronor och Vanessa har fått en ny värstingdator. Vanessas farmor Vivianne har sålt sommarstugan. Undra hur hon ska toppa detta till Viktor och Micke? Och vad kommer de då få på julafton, en vanlig julklapp för "bara" tusen kronor eller nåt. Är chockad å måste berätta detta för allmänheten.

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Livets hårda läxa. Hå hå ja ja, du tunga värld. Fast ibland blir det bra ändå. I lördags var det tänkt att vi skulle fira pappa plus ha en lilla julafton hemma hos fammo å faffa men stackars farfar blev magsjuk så vi sa att vi har det på söndag i stället. Men på söndagen var farfar fortfarande sjuk och det visade sig att han har njurbäckeninflammation. Aj, aj och aj! Krya på dig fort farfar så att du kan njuta av julen. Med antibiotika så ska det nog lösa sig snabbt som tur är.

Nu blev det Sollentunarna som fick glädjas åt vårt finbesök istället och det var inte fy skam det heller. Joel kom rusande till dörren med famnen full av klappar till mig, så fort vi kom dit och han ville ha paketöppning genast, på en gång och nu men vi fick allt hålla oss till tåls. Emil frågade efter sitt paket från oss och mamma sa att han och Joel skulle få varsin bok som handlar om amerikansk politik. Då såg han lite missnöjd ut. Men hon sköja ba.

Pappa hade bakat en riktigt sötsliskig marängtårta som jag inte ens fick smaka på och Emil och Joel hade gjort lussekatter i storlek extra large och inte heller de fick jag en tugga av. Men, men, mjölk fanns det till mig i alla fall. Efter fika blev det presentöppning och jag fick jättefina grejor och bara sådant jag verkligen vill ha. Badleksaker, en Hello Kitty klänning att dö för och en hoppgunga. Wow, säger jag bara. Och supertack till Katarina, Kjell, Emil och Joel. Joel hade slagit in paketen jätte fint. Han har talang för det där.

Av mamma och pappa fick jag tjuvöppna ett paket med en fin julklänning. Catwalk, here I come!

Det tog på krafterna det där med presenter så jag somnade och mamma sa att nu sitter vi där vi sitter tills jag vaknat så vi kanske övertrakasserade vårat Sollentunakonto en aning. Men de måste ju också lära sig att det är jag som styr, ha ha.

I morse klockan fem drog så Emil och Joel med sina päron till Fuerte Ventura så trevlig resa till dem. Å ha en riktigt god jul i solen. Hoppas ni får mycket sand och en brun jul.

Måste också berätta att jag hört att Joel snackat skit om mig. Förra gången vi var där var jag hur lugn som helst men precis när vi skulle gå var jag trött och grät. Då viskade Joel till sin mamma: - Du, den där Minea, hon skriker ju bara. Fett störande!

    FINFRÄMMANDE  

Denna dag började alltså med att rädda blöta paket, sopa glas och fixa granen. Sedan kom Lisbeth och Anders på besök, äntligen. Jag har ju längtat att få visa upp mig men så fick Lisbeth några konstiga rosor på bältet vilket tydligen kunde ge mig koppar med vatten i så då blev det inget av. Men nu så, finally! Och de var lika trevliga som mamma sagt. Men de vuxna pratade så jag somnade i mammas armar, vid köksbordet och sedan igen i mammas famn i soffan. Men all vakentid ägnade jag åt att charma gästerna. Man har ju socialskills ju.

Pappa han ville visa upp mig ordentligt. Han höll upp mig ovanför huvudet och då passade jag på att riva ner julgirlangen i taket. Man måste ju visa sina talanger och eftersom grinchen redan varit på besök så tänkte jag fortsätta i samma spår.

Nu är det  tydligen dags att torteras, plågas, straffas för någonting jag inte förstår. Måste vara på grund av girlangen. Jag ska badas.... Huuuuu!

  STOOOR TJEJ

Grattis till mammas lillkusin Magnus som måste ha blivit stor, å till hans familj för i förrgår fick de en liten tremänningsflicka till mig. Jätte kul!

Vill bara lägga in ett stort grattis till pappsen och till Leo, Leffe, LefteriS. Puss på er! Dagens bästa födelsedagspresent till pappa måste vara att jag har gjort fredagsverket, veckoransonen av bajs, inna du hann hem från jobbet. Vassego!

Var det så här jag såg ut som litet frö???

Det där med att vara partypooper var inte så kul så nu tänkte jag testa nåt nytt. Maria fyllde år och har blivit stor flicka i sina bästa år och när vi var där var jag världens snällaste, lugnaste lilla brutta. Det var min födelsedagspresent till Maria. Så grattis tjejen från oss alla tre.

Hennes Stefan är en rolig prick. Han kallde Maria för Mimmi och mamma frågade om det var hans kärleksnamn på Maria varav han svarade att nä, men jag får ju inte kalla henne sopan... ha ha. Maria berättade att Mimmi kommer från att när hon var liten så tog hon alla sina saker och satte sig mitt bland dem och sa Mi-mi-mi-mi... Man kanske blir sån som ensambarn. Jag riskerar också att bli en Mimmi....

Morr och grymt! Jag blir så in i sjuttons, fy fabias, attans förbenad. Moster Kristina tog ut 200 Euro för att köpa julklappar till barnen men då hon stod och tittade på kläder kom två ryskor och ställde sig på varsin sida om henne och innan hon visste ordet av var både plånboken och ryskorna borta. Snacka om att stjäla från den som minst av alla förtjänar det. Om jag fick tag på dem så hade jag tagit mina använda babyren och tryckt upp i nyllet på dem. Tagit mina nedbajsade blöjor och tryckt ner i halsen på dem. Skrikit dem rakt i öronen tills deras trumhinnor spricker. Händer det igen så ska jag säga åt henne att bussa mig på dem. Sedan tänker de nog efter både en och två gånger innan de gör om det. Grrrrrr!

                 MOSTER KRISTINA, GLAD ÄNDÅ

Moster Kristina är så klok så trots att hon förstås blev arg och ledsen så kom hon fort över det och tänkte att, nä, det nöjet ska de inte få att de knäcker mig och det är ju bara pengar. De kan ta pengarna men de kan inte ta min stolthet och min kärlek. Och så sa hon att det var väl meningen och att hon skulle lära sig något av detta.

För bara någon vecka sedan råkade även farmor ut för ficktjuvar. De tog hennes telefon och hennes almanacka. Ha, tji fick dem för de trodde säkert att det var en plånbok de fick tag på.

Det jobbiga är ju att bilder mm är borta och som för Kristina att hon måste skaffa nytt körkort, visakort mm. Blääää för tjuvar. När jag blir stor ska jag bli tjuvjägare.