Nu har jag alltså fått lära mig att sova i egen säng. Nu kommer nästa grej och det är att lära mig att somna på egen hand vilket lär bli mer komplicerat. Själv håller jag på att lära mina föräldrar att fem-sex på morgonen är gå-upp-och-leka-tid. Dem är inte riktigt lika lättlärda som undertecknad måste jag säga. Som två envisa åsnor försöker de somna om fastän jag ligger där och sprattlar som en fisk på torra land och trots att de vet att det är jag som bestämmer så kan det ta en hel timme innan de övertygas och ger med sig. Men det är väl en övergångsperiod och snart har jag fått in rutinen till och med för mamma och pappa.

Nu för tiden är min dygnsrytm som följer: Somnar vid tio på kvällen, vaknar vid ett-två. Sover igen till tre ungefär och vaknar igen vid fem-sex. Sedan vill jag vara vaken ett par timmar och efter åtta sover jag ett par timmar till. Sedan under dagen kan det se ut lite hur som helst beroende  på vagntid, hungertid och aktivitet men vid femtiden sover jag gärna ett par timmar extra. Nu ska jag alltså bara inviga föräldrarna i samma vanor så att jag kan ändra dem igen.

SÅ HÄR PIGG VAR JAG KLOCKAN FEM I MORSE....

M&P trodde att de skulle få ett rent och skärt #½%&?!"* när de skulle introducera mig för spjälsängen. Tidigare har jag inte alls tyckt om att ligga i den men vad de inte förstår är att jag faktiskt är en stor flicka nu på snart fyra månader. Jag är inte alls lika barnslig längre så att sova i egen säng är ingen big deal för mig. Bara jag får somna hos mamma så går det bra. Hon lade ner mig i spjälsängen vid tio-halv elva på kvällen och sedan sov jag där ända till fyra-halv fem och så länge har jag aldrig sovit i sträck förut. Jag sover ju för sjutton bättre i egen säng än med mina bökiga föräldrar som snarkar, gnisslar tänder, vrider sig och har sig. Att de inte insett det förut. Vid halv fem fick jag mitt morgonmål, somnade om och lyftes över igen och så sov jag till strax innan sju, mer mat och sedan morgon med pappa. Vi kollade på katten Gustav på tv vilket nog pappa diggade mer än jag. Så gick vi och lade oss igen en timme senare och sov tills nu, halv elva. Och i natt sov till och med mamma bra. Hon har också blivit stor flicka. Duktig mamma!

Tuff natt! För mamma, inte för mig. I går kväll skulle jag få lära mig att sova i egen säng för första gången. Här förbereddes det på skrik, bråk och protester men är man idealbarnet så är man. Somnade i mammas famn, hon lade ner mig i spjälsängen och sedan sov jag gott till tvåtiden. Fick käk, somnade om och lades i min egna säng och sov superbra tills granen föll i golvet vid fyra. Efter det var jag lite orolig och när jag väl vaknat till tyckte jag att man kunde ta vara på tiden och leka lite någon timme men eftersom päronen var så tråkiga där mitt i partytimmen så somnade jag om tillslut i alla fall. Men mamma, hon tyckte att det var någonting som saknades i sängen. Hon vred och vände på sig. Kände att hon inte hade någon koll på om jag andades, låg bra och mådde bra när jag inte ligger bredvid. Hon hade värsta separationsångesten som om jag inte sov i en säng fyrtio centimeter från hennes utan i en på andra sidan jordklotet. Snacka om att hon blivit fjantig.

I går natt sov jag mellan mamma och pappa. Mamma är hundra på att hon lade ner mig på rygg. Hon vände sig om men hörde hur jag bökade och höll på. Då vände hon sig om och då låg jag på mage och sov. Hon trodde först att pappa vänt på mig eller nåt men det hade han inte. I natt vände jag mig själv från rygg till sidan och bara det är en stor prestation. Tjejer kan!

Under dagens julklappsjakt, i Solna centrum, tillsammans med mamma, Malin och Noelle, så låg jag i koma. Somnade redan på vägen dit, sov sedan under hela shoppingrundan, lunchen och bussturen hem igen. Först efter fyra timmar vaknade jag till en chockerad mamma som inte kände igen sin Minea alls. Mamma fick nästan alla inköp gjorda och som vanligt köpte hon mer än hon borde för pengar hon inte har. När det gäller julklappar och presenter har hon en tendens att skrida över gränserna. Gränsen som hon igår kände att hon stod framför men inte tänkte överskrida. Och idag tog hon ett stort steg framåt...

Förra året lade hon ut nästan 10 000 kronor på julklappar och födelsedagspresenter i december. Är hon generös eller är hon dum? (Vi har ca femton personer att köpa till).

När jag vaknade var jag en jätte glad och pigg tjej. Det kanske jag inte skulle ha varit om jag vetat om att mamma inte köpt en enda julklapp till mig ännu. Hm! Nästa gång ska jag inte sova mig igenom affärsuppgörelserna.

Konversation mellan mamma och pappa klockan fyra i morse:

- Men Annelie, du måste tänka på vad du säger!

- Vad har jag sagt?

- Att du ska ta katten till töms och köra ner i strömmen..

- Det har jag väl inte sagt..

- Näää, jag hittar bara på!

Kloka ord från mina kloka föräldrar.

Natten då, hur har den varit. Jo tack bra, för mig.. Jag är hur pigg som helst men det är ju inte alla i denna familj som är lika alerta som jag. Det är väl inget att somna först tolv, vakna två, somna om vid fyra, vakna halv sex, vaka till nio och sedan sova till halv elva. Piece av kaka ju... Men mamma blev lite stressad av det och vid fyra försökte hon jäktsomna och speed sova. Insomning två minuter-fort, fort. Djupsömn, skynda, tre minuter, REM-sömn, oj, oj, snabba på, en minut... Ingen vila när man ska vila.

Idag har vi fått mycket gjort. Har hunnit vakna, sträcka på oss, äta lite, klä på oss, sovit lite, ätit lite till, bytt blöja ett par gånger... stressigt liv man har.

Varje natt vaknar jag vid tvåtiden och är hungrig som en varg. Det ser mamma som någon slags mystisk företeelse bara för att jag föddes vid den tiden. Jag gjorde henne extra konfunderad när jag, på min exakta tvåmånadersdag, vaknade med ett ryck exakt 01.44 Vem vet, kanske återupplevde jag traumatiska, gamla bardomsminnen, i drömmen.

Hur är det möjligt? I natt har jag sovit sju timmar i sträck, utan att svälta ihjäl. Och utan att mammas bröst har exploderat, skvätt mjölk och en aning bröstkörtlar över hela sovrummet så att det rinner längst väggarna och gör dem stockholmsvita istället för ljusgröna. Man undrar ju som sagt, hur är det möjligt?

När jag väl äter, vilket jag ju i normala fall gör 99 % av min tid, så spretar jag med tårna och spänner nävarna. Och den en procenten jag inte äter så vill jag gärna suga på mammas finger. Att somna utan hennes lillfinger i munnen går inte för sig. Det gäller att hon håller naglarna kortklippta. Tycker synd om långnaglade Charlotte Perellis barn när de var bebbar. Dom fick nog inte fingret dom.

Inatt har jag fått sova jätte bra. Mamma och pappa har varit så duktiga å inte väckt mig förutom för en välkomnande "nattmacka" vid havltretiden och frukost vid sex. Förutom det så sov jag från tio till tio. Inte illa! Här, på bilden, ligger jag i precis samma sovställning som pappa alltid gör. Det tycker mamma är gulligt men det tycker hon ju förstås om allt jag gör. It´s a win win situation...