Kaninbilden tidigare verkar behöva sin förklaring... nä mamma tog inte kort, istället för att trösta mig, när jag fått vaccinen, kortet är taget tidigare och nä, hon har inte dragit på mig en konstig kanindräkt och dragit med mig till BVC för att göra mig till åtlöje... bilden är en mall från mobilen ha ha. Lurade!

I går kom Jakob över och tittade på mig. Mamma har slagit in julklappar till Cyprioterna. Hon har plockat ögonbryna. Vi fick julkorten med mig på idag. Inbjudningarna till dopet är skickade. Julbelysningen till balkongen är borta. Mamma har sålt sin amningskudde. Vi pratade med mormor och morfar idag. Mamma ska beställa julklappar på nätet. Vår julblomma har redan vissnat. Snön har smält. Jag har hjälpt mamma med tvätten. Vad jag försöker berätta är att jag har ingenting att berätta...

När mamma och jag var ute och promenerade med Alexandra och Liv så sa Alexandra att hon är ingen lekmamma. Mamma är verkligen tvärtom, en typisk lekmamma. Hon har lite sylt och saft ångest. Och bak kan man se sig om efter. Ja, en bak har hon ju, så att det räcker och blir över, men inga bakverk. Inte ens bakvärk har hon. Nu har hon ågren inför allt hon borde baka inför jul men som hon antagligen inte kommer att baka.

                                                  
  UTE I SNÖN

Vaccinationerna gjorde sitt. På kvällen, igår, var jag inte riktigt mig själv. Kinkig och dann, skrikig och ledsen. Jag hade lite feber, typ 37,3 och nojiga mamma trodde att jag i princip var döende. I folkmun räknas det inte ens som feber men eftersom både morsan och jag är kallblodiga varelser som i vanliga fall bara har 36,4 grader plus (inte minus alltså) så känns det faktiskt inte helt ok när man har 37,3. När jag känner obehag så ser jag inte obekväm ut utan rädd ut. Jag spärrar upp ögonen, skakar och gallskriker och då blir mamma förvirrad och undrar hur jag egentligen känner mig. Fast hon börjar lära sig nu. Jag ser likadan ut när jag ska badas och då krävs distrahering i tunga lass för att jag ska glömma det läskiga vattnet.

I morse sov jag länge och till och med mamma vaknade före mig och efter min härliga vila så känner jag mig frisk igen. Suck av lättnad!

Geniet i mig utvecklas vidare. När mamma ger mig Miniformdropparna tar jag tag i flaskan och ser ut som om jag vill hålla i den själv. Jag försöker föra in pipen i munnen men träffar lika ofta kinden eller hakan som munnen. Men övning ger färdighet och snart så kan jag nog det med. Ibland tar jag tag i mammas lillfinger och för in det i min mun så att jag får mitt sugbehov tillfredställt. Är jag inte duktig så säg?