Nu har de lagat hissen som inte gick att laga. Jippi!  Men det gör ju varken från eller till när man har en mamma som min.

Mamma Mia vilken mamma mig hava... Virrpannan nummer ett. Låt oss ta det från början. Idag gick mamma och jag till en kameraaffär i närheten där de även säljer begagnat för att se om de var intresserade av att köpa hennes två gamla analoga systemkameror men det var dem inte.

Då tog mamma med mig till öppna förskolan som om jag har något utbyte av det. De andra barnen var veteraner på 6-8 månader och där kom lilla jag. Hon lämnade fårskinn, kameror och hela baletten i vagnen utanför och gick in. Vi hade sångstund och mammorna fick träffa andra mammor och prata mamska. Morsan låtsades att hon var där för min skull men det var nog mest för hennes egen. M och lilla N var där också. Som tur var fanns kamerorna kvar när vi kom ut igen men det var väl att utmama ödet lite. När vi sedan kommer hem och ska in i hissen hittar mamma inte hissnycklarna så det blir till att dra vagnen i trapporna det. Hissen är en hydralhiss och går bara att öppna med nycklar och när mamma sedan tittade in genom hissdörrens fönster såg hon att nycklarna var kvar i hissen och alltså omöjliga att komma åt. Vi går upp i lägenheten, ringer pappa för att höra om det finns extranycklar men nej, det gör det inte. Då går vi ner igen för att fråga någon granne om de kan tänkas låsa upp hissen till oss men då är plötsligt nycklarna borta. Hjälp! På samma knippa fanns tvättstugenycklarna, förrådsnycklar och ett par extra lägenhetsnycklar. Jaha, då var de borta då. Mamma såg framför sig hur hon måste byta lås, betala ersättning för att få nya nycklar från vår förvaltare osv. Hon sätter i alla fall upp en lapp i trapphuset om den inte så roliga gömmanyckelleken men hoppas inte på för mycket. Men undrets tid är inte förbi, det ringer på dörren och där står en kvinna med nycklarna och gissa vad, hon hade en liten bebisbrutta som bara var elva dagar äldre än mig och nu har både mamma och jag fått en ny kompis och vi har lovat att gå på promenad tillsammans någon dag. Så, inget ont som inte har något gott med sig.

Ps, coola punkbodyn på bilden har M & J gett mig. Fast bilden är tagen då jag var ung och inte så gammal som nu, tio veckor. Tuff va!

Idag har vi fått mycket gjort. Har hunnit vakna, sträcka på oss, äta lite, klä på oss, sovit lite, ätit lite till, bytt blöja ett par gånger... stressigt liv man har.

Varje natt vaknar jag vid tvåtiden och är hungrig som en varg. Det ser mamma som någon slags mystisk företeelse bara för att jag föddes vid den tiden. Jag gjorde henne extra konfunderad när jag, på min exakta tvåmånadersdag, vaknade med ett ryck exakt 01.44 Vem vet, kanske återupplevde jag traumatiska, gamla bardomsminnen, i drömmen.