I går fyllde jag elva veckor. Stora tjejen! Ingen present denna vecka heller, fy fan asså!

En annan sak att klaga på är att mamma måste lämna mig ibland för att gå på toaletten. Herre gud, kan hon inte ha ett bäcken i ett höfthölster eller nåt så att vi slipper seperationen.

Men nu kom jag in på ett sidospår. Jag ville snacka språk. Som ni förstår så kan jag svenska men vad ni inte visste är att jag är fyrspråkig, eller ska bli i alla fall. Alla mammas tv-serier är på engelska (hon är tv-oholic), och hennes låtar likaså så där får jag ett språk gratis. Sedan så håller både mamma och jag på att lära oss teckenspråket (se länk bredvid) eftersom polare N är hörselskadad. (Hon har fått sitt teckenspråksnamn som betyder vaken, mammas borde vara kocko eller nåt, mitt vet vi inte än men det borde ha med temperament att göra). Så, jag förstår alltså svenska, engelska, teckenspråk och så det fjärde språket som är jollriska. Det där sistnämnda är lite trist att prata för det är ingen annan som förstår det och vad ska man med ett språk till som ingen annan talar? Men, men, har man språköra så har man.

Konversation mellan mamma och pappa klockan fyra i morse:

- Men Annelie, du måste tänka på vad du säger!

- Vad har jag sagt?

- Att du ska ta katten till töms och köra ner i strömmen..

- Det har jag väl inte sagt..

- Näää, jag hittar bara på!

Kloka ord från mina kloka föräldrar.

Natten då, hur har den varit. Jo tack bra, för mig.. Jag är hur pigg som helst men det är ju inte alla i denna familj som är lika alerta som jag. Det är väl inget att somna först tolv, vakna två, somna om vid fyra, vakna halv sex, vaka till nio och sedan sova till halv elva. Piece av kaka ju... Men mamma blev lite stressad av det och vid fyra försökte hon jäktsomna och speed sova. Insomning två minuter-fort, fort. Djupsömn, skynda, tre minuter, REM-sömn, oj, oj, snabba på, en minut... Ingen vila när man ska vila.