Det blir aldrig som man har tänkt sig. Livets hårda läxa. Hå hå ja ja, du tunga värld. Fast ibland blir det bra ändå. I lördags var det tänkt att vi skulle fira pappa plus ha en lilla julafton hemma hos fammo å faffa men stackars farfar blev magsjuk så vi sa att vi har det på söndag i stället. Men på söndagen var farfar fortfarande sjuk och det visade sig att han har njurbäckeninflammation. Aj, aj och aj! Krya på dig fort farfar så att du kan njuta av julen. Med antibiotika så ska det nog lösa sig snabbt som tur är.

Nu blev det Sollentunarna som fick glädjas åt vårt finbesök istället och det var inte fy skam det heller. Joel kom rusande till dörren med famnen full av klappar till mig, så fort vi kom dit och han ville ha paketöppning genast, på en gång och nu men vi fick allt hålla oss till tåls. Emil frågade efter sitt paket från oss och mamma sa att han och Joel skulle få varsin bok som handlar om amerikansk politik. Då såg han lite missnöjd ut. Men hon sköja ba.

Pappa hade bakat en riktigt sötsliskig marängtårta som jag inte ens fick smaka på och Emil och Joel hade gjort lussekatter i storlek extra large och inte heller de fick jag en tugga av. Men, men, mjölk fanns det till mig i alla fall. Efter fika blev det presentöppning och jag fick jättefina grejor och bara sådant jag verkligen vill ha. Badleksaker, en Hello Kitty klänning att dö för och en hoppgunga. Wow, säger jag bara. Och supertack till Katarina, Kjell, Emil och Joel. Joel hade slagit in paketen jätte fint. Han har talang för det där.

Av mamma och pappa fick jag tjuvöppna ett paket med en fin julklänning. Catwalk, here I come!

Det tog på krafterna det där med presenter så jag somnade och mamma sa att nu sitter vi där vi sitter tills jag vaknat så vi kanske övertrakasserade vårat Sollentunakonto en aning. Men de måste ju också lära sig att det är jag som styr, ha ha.

I morse klockan fem drog så Emil och Joel med sina päron till Fuerte Ventura så trevlig resa till dem. Å ha en riktigt god jul i solen. Hoppas ni får mycket sand och en brun jul.

Måste också berätta att jag hört att Joel snackat skit om mig. Förra gången vi var där var jag hur lugn som helst men precis när vi skulle gå var jag trött och grät. Då viskade Joel till sin mamma: - Du, den där Minea, hon skriker ju bara. Fett störande!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni har väl inte missat att jag inte bloggar här längre utan på en ny webbsida - http://mysminea.blogg.se Ser att många går in och läser här men går inte in på nya sidan så häng med till nya, fräscha, bättre mysminea. Där kan ni se fler bilder från do...

Tja ba alla fans.... Nu, för att komplicera saken så har jag flyttat min blogg. Den finns nu på http://mysminea.blogg.se/?tmp=07093302. Denna kommer att ligga kvar så ni kan fortfarande gå tillbaka och kolla in gamla inlägg osv. På nya bloggen hittar...

Nu ska jag äntligen plita ner några rader om årets party. Det bästa partyt jag varit på i hela mitt fyramånaders liv faktiskt. Efter detta så anser jag att vi ska ha sådana fester varje dag, varför inte två gånger om dagen, eller en dygent runt som a...

Nu, hundra år senare, går det äntligen att se videoklippet jag ville visa er. Filmen är från BB, när jag har hyponeuroverakustiskadiafragmakontravibration (hicka). ...

Jag hade hört talas om att det skulle bli dop men att jag skulle dopas med vatten, det var en stor besvikelse. Men jag anpassade mig efter situationen och var som vanligt ett A-barn om man får säga det själv. Mamma och pappa var stolta som tuppar i h...