Måste bara visa kläderna jag hade på mig igår :) Jag var ju såååå fin

Det där med att vara partypooper var inte så kul så nu tänkte jag testa nåt nytt. Maria fyllde år och har blivit stor flicka i sina bästa år och när vi var där var jag världens snällaste, lugnaste lilla brutta. Det var min födelsedagspresent till Maria. Så grattis tjejen från oss alla tre.

Hennes Stefan är en rolig prick. Han kallde Maria för Mimmi och mamma frågade om det var hans kärleksnamn på Maria varav han svarade att nä, men jag får ju inte kalla henne sopan... ha ha. Maria berättade att Mimmi kommer från att när hon var liten så tog hon alla sina saker och satte sig mitt bland dem och sa Mi-mi-mi-mi... Man kanske blir sån som ensambarn. Jag riskerar också att bli en Mimmi....

             FLYTTKARLARNA

Mamma - amma utan gränser, har nu överstigit gränsen. Vi har bytt soffa, till en röd en. Är det jul så är det... Fast tanken var mer estetisk och praktisk. Mormor å morfar, vassego, en bäddsoffa bara för er.

Vi hade flyttkarlarna Emil och Joel som assistans men de var ganska ofrivilliga att visa musklerna så farbror Kjell fick rycka in också. När nya soffan skulle in kom Freddeboy som pappa bytte ut Kjell mot och eftersom röda soffan väger kring 342,3 kilo så kom ett gäng kids som passerade och lyfte de med. Många kockar men bra resultat ändå.

    INVIGER SOFFAN

                                              ÄR DE INTE LIKA?

Mamma är apotekstekniker och arbetar som administratör på ett sjukhusapotek för er som inte redan visste det. Här följer bakgrundshistorien till vad som sker på mammas jobb:

Det var en gång en liten grisskär gubbe, låt oss kalla honom TeFan Kallesson. Han var egenväldig härskare över ett imperium där han och en galt som hette Hörpåhan Pärsson. Det bestämdes att om någon blev sjuk fick de handla botemedel bara av TeFan. Bakom sig hade de en annan hop av kultingar som lade sina röda händer över landet och sa att nu ska vi spela monopol. TeFan och kultingen ledde stort och monopolpengarna flödade tills en björn som var ren på fältet, Fredde, sa att han vill inte spela monopol, han vill spela Nya Finans. TeFan försökte rädda situationen genom att bjuda alla som spelat monopol till en stor fest där han berättade att han var kapten på skutan och att för dem som ville vara med och spela så skulle det inte bli mer monopolpengar men däremot så mycket mer kunskap och visdom. Om än många nickade medhållande så kände många att de i kaoset som kom bara var brickor i spelet och inte medtävlande. Och fältrenen hade andra planer. Plötsligt rådde stor förvirring som några försökte reda upp genom att ändra på spelreglerna, göra om spelplanen och organisera om deltagarna men att det nu var Nya Finans och inte Monopol som längre spelades var ett faktum. Några fick inte längre vara med, några fick gå direkt till Dosen utan att passera gå och några fick stå över ett kast borta på CSA, det centrala sjukhusapoteket. För de deltagare som hörde till de lite udda pjäserna, de som inte var en vanlig sko eller en tårtbit, visste nu inte alls var de hörde hemma. Var det på Norra station, på Götgatan eller på Östermalmstorg? Många pjäser som stått staty på gatorna vältes. Men till Nya Finans vandrade nya aktörer som ville vara med och de gick mot en ny verklighet där det inte längre fanns bara en kapten, en finansiär eller en ledare. Någon som administrerade behövdes inte längre. Kanske kunde sekreterare, administratörer, ekonomer och andra lössläppta spelpjäser som inte flippat ur helt på floppen, placeras ut på spelplanen för att göra sådant som skorna, hundarna, gubbarna, knapparna och de andra inte ville göra. För några var det gott, för några flott och för några rutten ister. Och det är ju så världen är. Snipp, snapp, snut, sagan är än inte slut.

HÄR ÄR JAG MED EN ANNAN TOMTE;

Nu kan man ju undra vad jag gör uppe klockan 04.32 Det är bara jag och porrsurfarna som sitter vid datorn vid denna okristliga tid men jag är faktiskt bebis så jag åberopar min rätt att ha en konstig dygnsrytm.

Det är snart tredje advent. Snön lyser inte vit på taken och endast mamma är vaken. I morgon är det Lucia men jag tänker då inte lussa för någon. Dessutom är pepparkakorna slut så jag har ändå inget morgonfika att lussabjussa på. Mamma och jag ska baka nya i helgen.

I natt har mamma haft sin första migränattack sedan hon blev gravid. Här har hon gått och sagt till alla att hon blivit av med migränen. Tji fick hon. Jag har annars helande krafter. Jag är en unik healer som har gjort underverk för min mor. Från dag ett av graviditeten var migränattackerna som bortblåsta. Jag satte min lilla embryohand på livmodersväggen och sände upp helbrägdakrafter till migräncentrat i hjärnan och med energin flödande genom mammas kropp kom boten. Under hela graviditetens gång sedan arbetade mina magiska energifält med att stråla ut ledsmörjande kureringssalva i mammas lekamen och hennes leder mjukades sakta men säkert upp. Lite har gått tillbaka efter min födsel men jag kan ju inte göra hur stora underverk som helst trots att hela jag är ett underverk i sig. Och mammas taggtrådstarmar och phminusfyrahundratrettioniomagsäck och wcankanacke kan nog inte ens gud fader själv hela. Men migränen som sagt, nattens anfall var inte alls lika illa som de var förut och det har redan gått över så jag har nog ett finger med i spelet där med. Power till mig!

Ska bara meddela den stora nyheten att jag idag har nått min målvikt efter stor ansträngning. Jag är nu ett halvt kilo lättare. För att nå denna idealvikt krävdes mycket knutna nävar, grimaser och stånkanden men efter en stund var det över och mamma fick ta över och göra grovjobbet efteråt. Dvs rengöring från mina armhålor och ner till låren. Aaaahhh så sköööönt!

Mamma och jag hör ihop som ler och långsmil... Hon känner en sådan samhörighet som hon aldrig känt med någon person innan. En underbar känsla. På nätterna har jag börjat med en ny sak. När jag vaknar till och är lite orolig så sträcker jag mig efter mamma, trevar efter hennes hand och när jag finner den tar jag den, håller i handen och så slappnar jag av, ger i från mig en djup, lättnads suck och somnar om. Då blir mamma alldeles varm i kroppen och så ligger hon och tittar beundrande på konstiga saker som mina gropar på knogarna som hon finner supergulligt, mina dubbelhakor som hon kärleksfullt pussar och mitt hår som inte är något hår som hon ömt smeker. Hon klappar min kind och tycker att den är så otroligt len som om inte alla bebisars kinder är lena. Hon stryker handen över min rygg som hon tycker är så fin som om inte alla bebisars ryggar är fina. Hon håller om mig och älskar mina kramar som om inte alla bebisar kramar är härliga. Mamma tycker att jag är helt unik i mitt slag, ett underbarn, det största miraklet på jorden... ja, och det är jag ju också.

          COWGIRL SLASCH TOMTENISSA I SHILLLÄGE INFÖR JULFEST

På tal om mammas jobb så måste jag här få skriva av mig (henne). Hon förstår att de kanske vill ha hennes kontor till annat, hon förstår att framtiden är oviss och att det är omorganisation på gång, att avtalen inte är påskrivna och att ingen vet hur framtiden ser ut. Men informationen har som vanligt varit obefintlig och det är dåligt skött. Hon har inte fått löneförhandla och fick svaret att alla föräldralediga får en procent i löneökning, inte mer, inte mindre. Så får det bara inte gå till, tycker lilla jag. Och varför säger de att mamma ska omplaceras före den som arbetat kortare tid än henne? Visst är det så att har man en kronisk sjukdom och har varit borta mycket så spelar det ingen roll att man kanske kommer igen senare för just nu är man ingen resurs utan ett problem som de inte riktigt vet vad de ska göra av. Mamma känner sig lite undanskuffad. Hon har arbetat sig uppåt, fått ett jobb som hon trivs med och haft bra arbetstider, nära till jobbet och bra arbetskamrater och så blir hon sjuk och sedan gravid, ja då ska hon omplaceras till ett mycket sämre jobb som hennes leder kanske inte ens klarar av och accepterar hon det inte så varslas hon. Hennes framtidsversion just nu är att hon får sluta, pappa lämnar sin fyra och ett halvt år äldre fru får en fyra och ett halvt år yngre Pamela Anderson-kopia med förförisk blick och mamma har inte råd att bo och äta. Hon blir hemlös och får sätta sig bland gässen nere vid Lötsjön och hoppas att tanterna som matar fåglarna ska slänga några brödsmulor till henne också.

Fast, som hon säger, hon orkar inte ödsla energi på att grubbla över jobbet för att just nu är det jag som är nummer ett. Det kan man ju förstå att jobb kommer i skymundan för en sådan prinsessa som mig. Och mamma funderar skarpt på att helt ändra kurs, gira, vända och accelerera mot en helt ny karriär, som lyxhustru eller nåt. Planen är att vinna storkovan, bli berömd författare, köpa ett mansion på spanska solkusten, en sommarstuga i fjällen och flytta in i ett slott här runt knutarna någonstans. Det låter väl som en bra plan :) Och lilla jag verkade ändå inte gilla Karolinska Apoteket eftersom jag skrek hela tiden igår...