Sitter här och läser om själva dopakten. Det måste kännas bra konstigt att som övertygat präst stå och predika för hädarna. Jag lovar att de flesta som döper sitter där och tror inte på ett ord, gör det för traditionens skull och festens skull och där står prällen och talar för döva öron. Några kanske tänker att tänk om, tänk om det är sant det som står i bibeln, så för säkerhets skull så, men det är nog det närmaste en trosbekännelse de kommer. Så, jag erkänner, vi är ett gäng hypokriter. Men tänk om...

Uppslutningen igår var bättre än förra veckan. Så det är inte slut med uppslutning för de slutkörda morsorna. Fem morslaschbarnpar dök upp och vi gick sjöarna runt och som vanligt sov jag mig genom erfarenheten. Inga överraskningar där inte.

På kvällen var jag med familjen till kyrkan. Nä, vi har inte gått och blivit frälsta utan vi var på dopinfo inför infon om dopinformationen med dopprästen. Försöker de värva eller?

Alla blev uppropade, pappa med hans flickvän Ellinore Eriksson, jag lilla Linnéa, ja... det rådde lite allmän förvirring. Men lite "bra-att-veta-saker" snappade vi upp och vi gick igenom psalmer som passar, vad prästen kommer att säga, hur själva prossesen går till och så. Vacker kyrka förresten, Sundbybergskyrkan. Fast en sak, prästen berättade att de, som en av få församlingar, tar upp kollekt under dopet. Nu är det ju inte så mycket vi kan säga om det men mamma kände sig lite anti när hon hörde det. Det är väl bra att de samlar pengar till behövande barn men det ska alltid vara frivilligt att ge och det känns inte som om det är det när de sticker in en håv framför näsan på en. Så om ni inte vill ge, samla på en knappar...

I kyrkan var jag tvungen att testa ackustiken så jag pruttade och knystade i takt med psalmer och prällesnack. Ekar dödsskönt i snäckorna.

Idag plockade mamma fram sin kiropraktiker hon har i källaren. De har ju inte setts på ett tag men nu dammade hon av honom och blev kotknackad. Det är bra att ha en sådan i huset. Själv hörde jag nästan hans röst oftare än pappas när jag låg i magen för då sprang mamma till sin kiroFredrik varje vecka. Och jag hörde också andra suspekta ljud... knak, brak, knak och mer brak. Så de kändes välbekant där nere på praktiken. Och lite leenden kostade jag på mig så kanske han är snällare mot mamma. För det kommer ett och annat aj från henne när han är i farten.

Hon hade inte helt stelnat till i alla fall, trots att de inte setts på ett tag men hon behöver nog börja besöka gubben i källaren lite oftare för att hålla efter sina behov...

   MINIBUDDHA MEDITERAR

     (titta å lär, morsan)

Mamma är snillerik (läs lat) när det gäller att komma på genvägar som är snabbvägar. Allt ska gå undan, fart är kul, stillhet är boring. Därför listar hon ut små fusktrix, snappar upp lite av andra, kommer på lite själv och gör det till sin egna tradition. Att städa ett badrum är enkelt. Hon slänger ut allt som står på golvet, tar duschslangen och spolar av rubbet, rengör toa och handfat, sköljer igen, låter det lufttorka och voila, klart och skinande rent.

När hon ska baka pepparkakor så ska det smaka som mormors men för att slippa göra degen från grunden så köper hon färdig deg men lägger sedan till en halv tsk kardemumma och lite extra ingefära, kanel och nejlika så smakar det mera. Sedan plattar man till degen lite till en fyrkantig massa, bred som en osthyvel, lägger den i frysen en stund, tar lite matolja eller mjöl på en osthyvel och hyvlar sedan degen direkt på plåten. Grädda och klart. Att göra bollar av chokladbollar är onödigt. Ta bara en form, strö pärlsocker på botten, tryck ut degen i formen och strö pärlsocker över och du har en chokladbollstårta. I stället för att göra jobbig smördeg till morotskakor, som du givetvis köper fördig mix för, ta hasselnötskräm och smeta på kakan. Enklare och mycket godare. När man ska göra grytor mm så måste man faktiskt inte försteka köttet och grönsakerna i olja först utan släng bara ner allt i vattnet och koka och det smakar faktiskt ingen skillnad. Och har man riktigt bråttom så kommer här en mycket viktig livslektion. Ta alltid i sockret först och te-påsen sen om du vill att sockret ska smälta fortare. Om mamma fick bestämma skulle tiden gå så fort att i morgon var igår. Always shoose the simple path som reklamen säger.

Om vi nu ska vara allvarliga en sekund så måste mamma göra det enkelt för sig. Nöden har ingen lag när man är en fibrocolonrefluxpisksnärtsmigräntant. Hennes stora utmaning just nu är att lära sig att det går långsammare, att hon måste hitta andra sätt att ha kul på än att klättra i berg, flyga drake, trekka i djunglar och över glaciärer, hänga i gardiner, leka apa och hoppa från hustak med ett paraply... eller .. ja..

Hennes livfillosofi har alltid varit att göra minst en rolig sak per dag. Det är ju tur att hon tycker att det är kul med lilla mig då och att hon är så lättroad att hon roas av att roa mig och se mig road :)

Jag har blivit en riktig dregelfia. Ja, jag var ju tvungen till det eftersom mamma köpte dregellappar åt mig. Man ställer ju upp. Mamma tror att jag ska få tänder. Det har hon trott sedan dagen jag föddes bara för att man faktiskt kan se två vita streck i underkäken och mina kusiner Mariella och Leo har haft tänder så länge moster Kristina kan minnas. Hon kommer inte ihåg att de någonsin inte har haft gaddar. Och mamma och hennes systrar var tidiga de också. Och nu har jag börjat med att ta tag i mammas lillfinger, dra in det i munnen, hålla fast det stenhårt så det inte smiter och så drar jag det fram och tillbaka mot tandköttet i underkäken samtidigt som jag biter till då och då. Någon gång har jag råkat bita mig sjäv och då grät jag för det var inte lika snällt som att bita morsan. Men i ärlighetens namn så var de andra barnen i mammagruppen också dregelfior och dregeljönsar så det kanske inte är tänder på g ändå. Men när de kommer om så där tre månader kan mamma säga att vad var det jag sa, det var tänder på gång...

Mamma byter blöja:

Lyfter upp mig. Hissar mig några gånger mot taket. Lägger mig på skötbordet och leker lite. Drar i spindeln, gör roliga ljud och pussar mig på magen. Tar av mig kläderna och blöjan. Rengör och torkar. Ger mig magmassage. Smörjer in stjärten och torra partier. Kollar alla hudveck så det inte är fukt eller sprickor. Ger mig mer massage på ben och armar. Smörjer in mina torra fläckar i pannan med en annan salva. Leker lite till med spindeln. Passar på att sätta i en tvätt i maskinen medan jag får ligga och sprattla naken. Rengör mina ögon och öron. Tvättar händerna. Sjunger lite för mig samtidigt. Pussar mig på magen igen. Tar på mig blöjan. Tar på mig kläderna. Lyfter upp mig och visar mig spegeln. Klar!

Pappa byter blöja:

Ner på skötbordet, av med kläderna, av med blöjan, torka, på med ny blöja och på med kläderna klar.

Pappa: - Varför tar det så lång tid för dig Annelie, att byta blöja.

He he, de har precis rivit klart huset mittemot för att bygga lägenheter men nu blir det inga lägenheter på grund av att marknaden ser ut som den gör. Det finns säkert de som är ledsna över det men inte vi. Vi slipper insynen, vi slipper oväsendet, vi slipper byggdammet. Jiiha! Medan de har rivit har man typ blivit attackerad av asbetsdamm när man går förbi. Moln av ljusbrunt anfallssmuts har kommit över en som en myggsvärm och vi har fått ducka, springa, gömma oss, fly.... Hjälp! Men pust, nu är det över....Halleluja!

Ser ni vilket välmående ansikte jag har. Jag försöker slå dubbelhaksrekordet jag... Jag är så söt att jag tar colan ur coca cola. Så söt att polkagrisar smakar surt i jämförelse. Så söt att man riskerar att få diabetes bara av att titta på mig. Det säger mamma i alla fall.

I dag var det dags för den tredje föräldraträffen och jag fick träffa söt, sööt och söööt, också lilla sööööt och söööööt också förstås. Det är alltid lika kul. Vi och två andra familjer kom en halvtimme för tidigt för de hade ändrat tiden i sista minuten och vi hade inte hunnit få informationen om det. Så det blev lite extra dösnackstid vilket ju alltid är trevligt.

I dag pratade vi mat och mat gillar vi även om mamma inte gillar att laga den. Någon gång mellan min fjärde och sjätte månad kommer jag att introduceras i den nya gourmetvärlden av potatis utan salt men med bröstmjölk och rapsolja, kokt och mixad broccoli, kokt och mixad morot, kokt och mixad palsternacka, kokt och mixad... ja ni fattar principen va. Mamma tänkte nog helamma så länge det går men eftersom jag är en tjej som växer så det knakar så kanske hon måste presentera herr och fru grönsak för mig tidigare än hon planerat. Om inte annat kan det ju vara skönt för henne att ge välling på kvällen så att jag håller mig längre på nätterna. Ja, det var sådant vi lärde oss idag.

Och imorgon lät det som om fler ville uppsluta sig till mammas barnvagnsdate. Det har tillkommit en ny mamma och en liten pojke till gruppen. Kul! The more the merrier. Välkomna säger vi till dem.

Pappsen var med idag också. Det är kul att han också vill följa. Det tackar jag för. Och nu vaknar jag så nu måste jag sluta skriva.... hur nu det hänger ihop.

Mamma, soffpotatisen, är en riktig softis. Hon har gått från att vara fru sten till att vara mamma blödig. Att bli förälder förändrar verkligen en människa. Inte för att mamma var en ond människa förut men nu har hon större förståelse för andra mammor, är mer hjälpsam och ödmjuk så tänk vad en sån som jag kan bidra med. Hon är också mer försiktig, vid övergångsställen, bilkåkning, istappar som hänger ner från takrännorna, ja hon tänker mer på sånt. Innan har det varit mer dör jag så dör jag principen. Jag tror inte hon skulle ta barnvagnen med upp på en aktiv vulkan eller ta med mig i en baby björn när hon hoppar fallskärm. Man hoppas  ju det i alla fall.

Ibland, när jag sover, så ligger hon och tittar på mig, med någonting ömt i blicken och hon säger att hon blir alldeles varm i hjärtat. Hon smeker min arm och håller min hand och kan inte somna utan att känna min andedräkt intill sig. Softis som sagt.

Innan jag föddes hade mamma många teorier om hur det skulle bli. Jag skulle till exempel sova i egen säng från första början men det klarade varken jag eller hon av. Hon trodde att hon skulle kunna påverka mina sov och mattider genom att vänja mig att äta vissa tider och genom att släcka ner och prata lugnt och sjunga vaggvisor men jag är inte så lättpåverkad utan gör precis som jag vill när det gäller de sakerna. Hon inbillade sig också att om hon är glad och lugn så kommer också jag att vara det men se det fungerar inte mot magknip och sådant ofog. Fast för det mesta så är jag en positiv person och som sagt, det smittar av sig.