På julaftonsmorgonen låg det ett paket i strumpan och sedan satte pappa en kostig mössa på huvudet och betedde sig underligt.

Jag fick jättefina snören och guldpapper i julklapp. Och så en trägiraff men det var ju inte huvudsaken.

Jag kläddes upp i finkläderna. Ingen tråkig vinteroverall här inte. Nu skulle jag ha cool väst och sådant trams. Ute snöade det dagen till ära för det sa mamma att det ska det göra på julafton så då gjorde det det. Sedan åkte vi till farmor och farfar.

Dagen innan jul kom det ett litet paket i brevlådan. Det var denna fina klänning som tant Carin sytt alldeles själv. Sy är något som min mor inte kan. Annars är hon väldigt begåvad och kan både koka tevatten och tända lampan själv.

Jag kände mig mycket söt i klänningen och den var inte bara bra att ha på sig utan även god att tugga på.

Så var det julbord men inte ens på julafton fick jag smaka på godsakerna. Men det kanske var lika bra för efter middagen spenderade mamma halva kvällen på toaletten.

Bästa klappen var en docka som jag pratade med länge och väl. Trots att det var en taldocka så svarade hon inte förrän dagen efter. Dockan har tomtefarmor och tomtefarfar köpt. Jag älskar att titta på, prata med och känna på min nya kompis ansikte.

Eftersom jag är en litterär person så fick jag även lite lektyr i julklapp och det uppskattades stort.

Efter några paket tyckte jag att det blev lite för mycket och struntade i gåvorna och ägnade mig åt att öva inför min karriär som Tosca, Carmen och Aida på stora operascenen.

Får man sedan lite pruttpussar på magen så blir man glad igen och då skrattade jag så jag nästan kiknade men på det finns det inga bildbevis för alla blev så tagna av mig att de glömde bort att fotografera.

Det var en rätt så skön och lugn julafton. Inte för att jag har något att jämnföra med men det var alldeles lagom så här i mina tiders begynnelse och som julnovis att få en mjukstart och bara vara fyra vuxna, katten Leah och lilla jag.

Efter allt det så blir man lätt slutkörd. Efter att ha fått på mig pyjamas så sov jag då mamma tog på mig ytterkläderna, sov då hon satte mig i barnskyddet, sov då vi åkte iväg i bilen, sov hela hemresan, sov när de tog upp mig i lägenheten, sov då de klädde av mig, sov då de lade mig i spjälsängen och fortsatte i samma asociala stil fram till tvåtiden på natten då jag var hungrig.

.. och dagen efter är man ju minst sagt konfunderad över hur man kan somna på en plats och vakna på en annan. Men trots att jag vägrade le då fotot togs så log jag hela morgonen och här shakar jag loss av glädje för alla fina klappar jag fått. Tack alla.

Den 23 decenber betyder uppesittarkväll framför tv:n.

..och efter tv-tittandet blir man rätt så trött

Stress, stress! Till polisen för att skaffa pass, fotas å ha sig, till bageriet för att välja och beställa tårta till dopet, hem å göra köttbullar och skinka från grunden (nä, vi slaktade inte grisen själva), slå in paket, lägga en hand på sista julstädningen och mycket mer. Och jag, jag behövde inte bry mig ett dugg...

Minea Mys AB kommer att ha öppet som vanligt på mellandagarna. Dock kommer vi att hålla stängt på julafton den 24 december-08 och dopafton den tredje januari-09.

Det kan dock hända att min spökskrivare arbetar hemifrån även dessa dagar om det blir tid över. Hon är arbetsnarkoman och om abstinensen blir för stor håller hon jouröppet. Vid akuta ärenden kan ni lämna meddelanden under kommentarer så återkommer vi så fort vi kan.

God Jul och gott nytt dop önskar Minea med familj

Det där med tomten, är inte han en extremt ointelligent person? Jag menar, där går han omkring och slappar nästan hela året, så i sista minuten börjar han ta upp beställningar från världens alla hörn och sedan blir det värsta stressen för att han under en enda dag ska hinna åka till vartenda hus på jorden. Lite bättre framförhållning kan man väl ha. Och är han inte en aning kvinnofientlig? Kolla in hans personal. Bara killar så långt ögat kan nå. Ingen könskvotering där inte. Och killarna som arbetar i tomtens verkstad ser lite väl unga ut för att behöva jobba så hårt, lyfta tungt och ha sig. Barnarbetsvarning. Sedan låtsas tomten som om han är så snäll mot barn. Det är bara en täckmantel.

Och var är alla tomtenissar. Är de förpassade till en plats i skymundan? Får de inte visas offentligt utan att bära förklädnad? Ska ni ägna någon en tanke i jul så är det dem. Tomtemor sedan, ja hon är förpassad till spisen där hon får laga gröt hela dagarna till varenda liten nisse som vill ha. Och hon ska le och vara glad för det. Någon fackförbund existerar inte och tomten han bara fortsätter i samma fotspår som han har gjort sedan urminnes tider. Liksom, skaffa dator, organisera bättre, sprid ut arbetsdagarna och anställ kvinnor så lovar jag att det skulle bli ordning.

FÖR ER SOM UNDRAR VAD TOMTEN GÖR UNDER SOMMAREN-

Pappa och jag var till BVC på en droppintid i morse medan tanta var hemma. Hon påstår att hon satt i en telefonkö halva tiden för att Ellos har för tredje gången debiterat henne fel men jag tror hon sov jag...

Hur som haver, nu börjar min kurva plana ut lite och längd och huvudomfång går inte käpprätt uppåt uppåt och jag har helt normala värden, verständlich. Claro! What else is new?

Jag hade inte växt så mycket, bara 0,2 cm så det räknas knappt. Man kan väl säga att jag fortfarande är 64 cm, ståtlig ändå. Huvudomfånget är nu 41,7, lite över medel men inte superhögt och så väger jag hela 6830 gram nu för tida. Mamma har ju noll koll för hon tyckte att jag blivit smalare och längre. Att böjvecken har vecklats ut. Samtidigt tycker hon ju att jag blivit tungviktare, heavyduty, men inte att jag blivit bredare. Nu dröjer det inte länge förrän jag tar upp två säten på flyget...

Moster Inger och kusin Vanessa är riktiga brats. Gissa vad de fått i förskott i julklapp... Inger har fått ett presentkort på glasögon på 6000 kronor och Vanessa har fått en ny värstingdator. Vanessas farmor Vivianne har sålt sommarstugan. Undra hur hon ska toppa detta till Viktor och Micke? Och vad kommer de då få på julafton, en vanlig julklapp för "bara" tusen kronor eller nåt. Är chockad å måste berätta detta för allmänheten.

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Livets hårda läxa. Hå hå ja ja, du tunga värld. Fast ibland blir det bra ändå. I lördags var det tänkt att vi skulle fira pappa plus ha en lilla julafton hemma hos fammo å faffa men stackars farfar blev magsjuk så vi sa att vi har det på söndag i stället. Men på söndagen var farfar fortfarande sjuk och det visade sig att han har njurbäckeninflammation. Aj, aj och aj! Krya på dig fort farfar så att du kan njuta av julen. Med antibiotika så ska det nog lösa sig snabbt som tur är.

Nu blev det Sollentunarna som fick glädjas åt vårt finbesök istället och det var inte fy skam det heller. Joel kom rusande till dörren med famnen full av klappar till mig, så fort vi kom dit och han ville ha paketöppning genast, på en gång och nu men vi fick allt hålla oss till tåls. Emil frågade efter sitt paket från oss och mamma sa att han och Joel skulle få varsin bok som handlar om amerikansk politik. Då såg han lite missnöjd ut. Men hon sköja ba.

Pappa hade bakat en riktigt sötsliskig marängtårta som jag inte ens fick smaka på och Emil och Joel hade gjort lussekatter i storlek extra large och inte heller de fick jag en tugga av. Men, men, mjölk fanns det till mig i alla fall. Efter fika blev det presentöppning och jag fick jättefina grejor och bara sådant jag verkligen vill ha. Badleksaker, en Hello Kitty klänning att dö för och en hoppgunga. Wow, säger jag bara. Och supertack till Katarina, Kjell, Emil och Joel. Joel hade slagit in paketen jätte fint. Han har talang för det där.

Av mamma och pappa fick jag tjuvöppna ett paket med en fin julklänning. Catwalk, here I come!

Det tog på krafterna det där med presenter så jag somnade och mamma sa att nu sitter vi där vi sitter tills jag vaknat så vi kanske övertrakasserade vårat Sollentunakonto en aning. Men de måste ju också lära sig att det är jag som styr, ha ha.

I morse klockan fem drog så Emil och Joel med sina päron till Fuerte Ventura så trevlig resa till dem. Å ha en riktigt god jul i solen. Hoppas ni får mycket sand och en brun jul.

Måste också berätta att jag hört att Joel snackat skit om mig. Förra gången vi var där var jag hur lugn som helst men precis när vi skulle gå var jag trött och grät. Då viskade Joel till sin mamma: - Du, den där Minea, hon skriker ju bara. Fett störande!