Julfest - det ska väl vara ett fridfullt engagemang med julsång och god mat, levande ljus och skratt. Jag skulle le gulligt och charma mammas kollegor, ja det trodde hon i alla fall. Det började bra. Nere i källaren där det bjöds på glögg (även amningsvänlig sådan) var jag en rätt så sympatisk liten tjej. Jag log lite, tittade nyfiket med stora ögon och tyckte att mammas kollegor är roliga, härliga människor. Men på något sätt blev det för många människor och för mycket stim och jag kände mig allmänt trött, klängig och putt så jag beslöt mig för att ackompanjera nubbevissångarna och luciatågsentusiasterna med min vackra stämma i surdur...

Mamma tänkte innan att det är ju bara att gå ut med mig om jag blir ledsen men framför den ena dörröppningen stod luciatåget och den andra dörren var blockerad av bord. Hon hade också inbillat sig att hon aldrig i livet skulle sätta sig och amma där inför alla gamla arbetskompisar men när nöden trängde på så slängde hon odiskret fram tutten i en anfall av hjälplöshet när jag inte gav med mig. Och vid matbordet satt denna donna och pruttade så att julmusten bubblade över. Snacka om partypooper. Mamma blev alldeles genomsvettig och tyckte bara att det var allmänt jobbigt. Hon fick knappt i sig någon mat, hann inte prata med så många och flydde fältet rätt så tidigt. Och mammas kontor används numera som ett skrotlager och hennes personliga saker var bortplockade. Kändes rätt så mysko alltihop. Men hon är glad vi gick dit och träffade alla trevliga gamla arbetsmyror och så fick hon en julklapp åxå, bara en sån sak.

Roligast var när en av "apoteksbrudarnas" femårige dotter tröstade mig genom att sjunga lilla snigel samtidigt som luciatåget sjöng någonting annat. Ha ha! Gullig tjej!

                              GLADARE ÄN SÅ HÄR VAR JAG INTE

I går glömde mamma att det var onsdag och på onsdagar är det ju mammavallning men så ringde Alexandra och undrade om hon kunde komma förbi tidigare eftersom hon skulle till öppna förskolan innan och de stänger halv ett och då är det ju onödigt att gå hem emellan och självklart fick hon det. Malin kom också över och jag, Liv och Noelle shillade ihop. Häftigt att se Noelle reagera på ljud nu :) Urcoolt! Tänk vad de kan göra!

Det blev som vanligt kakfest och efteråt en behövlig promme runt bägge sjöarna. Vi var fyra bebbes med fyra babes denna gång.

Nu ska mamma och jag på fest så jag återkommer om den imorra...

Morr och grymt! Jag blir så in i sjuttons, fy fabias, attans förbenad. Moster Kristina tog ut 200 Euro för att köpa julklappar till barnen men då hon stod och tittade på kläder kom två ryskor och ställde sig på varsin sida om henne och innan hon visste ordet av var både plånboken och ryskorna borta. Snacka om att stjäla från den som minst av alla förtjänar det. Om jag fick tag på dem så hade jag tagit mina använda babyren och tryckt upp i nyllet på dem. Tagit mina nedbajsade blöjor och tryckt ner i halsen på dem. Skrikit dem rakt i öronen tills deras trumhinnor spricker. Händer det igen så ska jag säga åt henne att bussa mig på dem. Sedan tänker de nog efter både en och två gånger innan de gör om det. Grrrrrr!

                 MOSTER KRISTINA, GLAD ÄNDÅ

Moster Kristina är så klok så trots att hon förstås blev arg och ledsen så kom hon fort över det och tänkte att, nä, det nöjet ska de inte få att de knäcker mig och det är ju bara pengar. De kan ta pengarna men de kan inte ta min stolthet och min kärlek. Och så sa hon att det var väl meningen och att hon skulle lära sig något av detta.

För bara någon vecka sedan råkade även farmor ut för ficktjuvar. De tog hennes telefon och hennes almanacka. Ha, tji fick dem för de trodde säkert att det var en plånbok de fick tag på.

Det jobbiga är ju att bilder mm är borta och som för Kristina att hon måste skaffa nytt körkort, visakort mm. Blääää för tjuvar. När jag blir stor ska jag bli tjuvjägare.

Ena kameran är såld. Mamma har som sagt tänkt göra big buissnes via blocket genom att sälja av lite prylar. Folk har hört av sig med den ena dumma frågan efter den andra. Ett svart/vitt lammskinn - är det både det svarta och det vita för 400 kronor??? Två kameror en för 1000 och en för 500, är det bägge för femhundra??? Och så dem som stämmer träff och ber en att lova att inte sälja till någon annan men sedan inte dyker upp. En kille har mailat flertalet gånger och frågat konstiga frågor och när han väl skulle komma och titta så mailade han att han firkild är, inte koma kan, koma sen... I går mailade en annan kille om ena kameran och han verkade väldigt seriös, frågade om objektiv, om när han får komma osv. När mamma föreslår en tid svarar han: Jag har inte tid att kolla kamera... Nähä! Varför tjatar han då för. Men nu är i alla fall EOS 500, analoga såld men när vi skulle prova den var batterierna slut och vi har ju haft kameran i ett skåp i flera år så mamma sa att hon inte kan garantera att den fungerar men att den ju alltid har gjort det innan. Kameran var en julklapp till mannens fru. Ha ha, tänk om hon får en gammal, begagnad, trasig kamera i julklapp.

Medan min ledbrutna mammas leder blev ledbrutna för att ledmjukas hos mannen i källaren gick farmor ut och vallade mig. Första gången vi är solo ihop och det gick superbra. Farmor skötte sig!

Fast när mamma först gick ner till källaren hade kirofedrik rymt så hon fick lokalisera honom först och vänta in honom en stund. Han kom springande med en kopp kaffe i handen och med andan i halsen. Så farmor fick njuta av mig lite extra länge.

Kirofredrik lyckades med konststycket att få igång blodcirkulationen så bra att mamma var alldeles knallröd på ryggen, vilket är ett gott tecken. Han påstod att jag har hjälpt mamma att bli bättre och att med ett barn till så skulle hon kanske bli helt bra. Mamma som har sagt att hennes kropp nog inte klarar en till graviditet. Vad ska hon nu skylla på? Men varför skaffa ett till när de gjorde ett exemplariskt, perfekt barn på en gång istället för en prototyp?

I går hade jag och mamma "främmat" då Malin, Minou och Noelle var på visit. Minou är ju bara för gullig då hon smeker mig över kinden då jag är ledsen, ger mig nappen och tröstar mig. Mamma och Malin åt kakor så nu smakar min mjölk oboy. Och mamma undrar varför hon inte får bort gravidmagen... Malin var lite mer restruktiv i frossandet medan mamma var mer frossande i glupskeriet.

Ibland tror jag att mamma skulle behöva en näve neuroleptika. En skål med psykopharmaka som hon kan sitta och käka ur som man käkar popcorn. Igår stämde hon träff med farmor och i morse hade hon glömt hur var och när... Men, det löser sig alltid.

I natt har det varit pruttkalas för min del. Aj, aj och aj! Nu ska jag gå med i AP, anonyma prutterister. Mamma kan vara min mentor som jag kan kontakta när suget blir för stort. Vi ska arbeta med en tiostegsplan där jag bland annat måste erkänna fisguden som min högre makt, där jag måste be alla jag mökat inför om förlåtelse och jag måste öppet bekänna att jag är en fislisa. Hej, mitt namn är Minea och jag är prutterist. Det är första steget.

Helgen har gått i städningens tecken. Mamma har fått skämmas de senaste gångerna vi haft besök för här har det knastrat under fötterna när man går, kliat i näsan av damm och skåpen i köket har gapat tomma för allt porslin är i diskmaskinen eller i diskhon. Mamma läste någonstans, eller om det var barnmorskan som sa det, att det gör ingenting om man låter disken vänta en halvtimme. Hm och hm igen. En halvtimme!!! Här väntar den tills den dött i kön.

Sedan jag föddes är det mest pappa som har fått sköta markservicen. Mamma har skött mig och han har skött, eller misskött, hemmet beroende på vem man frågar. Men han gör sitt bästa och utan honom hade det sett ut som om vi bodde på ground zero direkt efter terroristattacken. Det är ju så med mig att jag inte låter morsan göra annat än ägna sig åt mig. Visst kan hon ignorera att jag gnyr lite en stund men då blir det grande problemas, double trouble, när jag sedan gallskriker och inte går att shilla ner. Jag har uppfostrat henne att fatta att det inte är lönt.