När pappa och jag leker kan det bli bråk om leksakerna... Igår satt vi med en liten kanin som pinglar och mamma sa att pappa skulle hålla den närmre mig så att jag kunde nå den. Då sa pappa att det var ju han som hade den först och jag får vänta på min tur... ha ha. Han är rolig min pappa! När mamma och jag låg inne i sovrummet och pappa skulle plocka undan mina leksaker så hörde vi hur han höll på med min ena skallra om och om igen. - Har du roligt? ropade mamma och då blev det knäpptyst. Ibland när pappa sitter i soffan under min katt som hänger i taket så kan han inte låta bli att dra och slå lite på den, så där i förbifarten. Både pappa och jag har barnasinnet kvar. Tänk vad mycket kul vi kommer att ha tillsammans.

Träffade Maria på stan idag. Gick på café! Men jag var lite otrevlig för jag sov mig igenom hela daten. Hoppas Maria inte är sur på mig nu. Mamma och hon hade det trevligt i alla fall. Och som vanligt åt mamma en massa onyttigheter. Skäms på dig mamma!

Efteråt gick damerna och jag till ICA Maxi och de har mer saker än man tror. Nu har julsakerna kommit fram också och då vet man ju hur mamma blir. Hon får en psykos, ser i tunnelseende och euforiskt vältrar hon sig i julkulor, tomtar, stjärnor, ljusslingor, julpapper, julblommor, glitter och änglar. Det är någonting med julen som får mamma att se rött, ja på ett lyckligt, saligt, underbart sätt och hon börjar nynna julsånger, blir så där löjligt from och visualiserar pepparkaksbak, dekorationer och idylliska snölandskap. Pappa brukar muttra att det räcker väl med en liten adventsljusstake men för mamma är det att häda och hon blir nästan förnärmad när någon kritiserar julen och hennes överdrivna pyntmani. Jag kan se framför mig hur jag, som äldre, kommer att bli helt julanti bara för att mamma är så julgalen. Just nu kan hon nästan inte hålla sig tills hon får sätta upp alla adventssaker och hon tror att jag ska bli lika lyrisk. Vi får väl se...

Under hela promenaden, till cafeét, till affären och sedan hem sov jag och mamma tittade oroligt ner i vagnen, otaliga gånger, för att se om jag andas. Sov över tre timmar. Zzzzzzzz

Nya färdigheter! Mina händer är bra till mycket. Jag försöker härma och ta efter men de är ju inte alltid så lätt. När jag försökte göra segertecknet blev det till något annat istället. Se bilderna! Men det kan ju vara bra att kunna det med...

Idag fick jag uppleva min första snö. Hur coolt som helst.Men tyvärr försvann snön så fort den kom ner till marken.

Farmor och farfar har varit på en tittin, här idag. De bjöd på storfika med mackor och jättebullar från giganternas café och då var mamma mycket belåten och då blir jag det med :)

Så fort jag protesterar det minsta vill mamma plocka upp mig. Då undrade farmor om jag inte får låta alls. Ha, då skulle hon hört mig på nätterna tidigare i veckan. Då kunde man snacka om att låta. Mamma har inte riktigt återhämtat sig ännu från sin tinnituschock men hon blir väl normal igen förr eller senare.

Efter storfrämmat sov jag i nästan två timmar. Aaaaah så skönt!

Mamma har senaste dygnet klockat mina mat och sovtider igen. Från 15.00 till 15.00 sov jag elva timmar och tolv minuter (normalt är fjorton-femton timmar för en två-tre månaders bebbe) och jag åt tre timmar och 27 minuter. Det artar sig. Jag äter kortare stunder nu, cirka tio minuter åt gången, men målen kommer tätare. Ibland en gång i timmen. På dagarna sover jag för det mesta i väldigt korta intervaller från fem till tjugo minuter men med ett längre pass om jag får åka vagn eller om mamma sitter helt still med mig, och det gör hon ju för min skull, förstås.

Nu har päronen rört ihop det igen. På något sätt har de lyckats hoppa över en vecka och trott att jag är en vecka äldre än jag i själva verket är och jag litade ju på dem. Jag gick på det! Jag är inte tolv veckor. Idag är jag elva veckor och fem dagar. Vecka elva liksom bara försvann för oss. Detta förklarar ju också mitt humör på senare tid. Jag är i utvecklingsfas tre, som kommer i vecka tolv, eller en vecka tidigare i mitt fall. Mamma hade på något sätt inbillat sig att fasen var över för den ena hinner knappt sluta innan nästa börjar men så igår läste vi på lite, mamma och jag, och det var en riktig aha-upplevelse. Så uppenbart, jag är under en tid av inskolning på babyuniversity. Förstås! En utvecklingsfastermin inleds alltid med lite extra lektioner i klängighet, skrik, gnäll, och gny. Vi går i en klass där man får ge utlopp för sin frustration och vi får lära oss att visa våra negativa känslor i kraftiga utfall, rabiata vansinnesanfall och att man ska inte visa sig nöjd i onödan. För att kunna känna denna aversion bättre får man mindre sömn och mer matlust så att man blir illamående, kinkig och svårhanterlig. Dessa kurser varar bara i ca fyra-fem dygn innan man avancerar till glädjens utbildning. Här finns nyansernas värld. Plötsligt kan jag upptäcka skillnader i tonlägen, ljus, känsel och luktupplevelser. Jag registrerar dessa skillnader och lär mig att själv utföra dem. Jag blir smidigare, använder stämbanden mer, jag kan följa rörelser på ett helt annat sätt (dock ej om det går upp och ner och pendlar från höger till vänster samtidigt), och jag uppfattar om folk lämnar rummet eller kommer in. Det som tidigare bara var reflexer, så som att vända mig mot ett ljud, gör jag nu avsiktligt. Andra saker som händer nu är att huvudomfånget ökar snabbare. Vissa barn är fysiska och bryr sig mer om sina fötter och händer medan andra, som jag, är av det mer estetiska hållet. Jag intresserar mig mest för ansikten, mönster, musik, konst, litteratur, ja allt som är av skönhetens slag så som mig själv. Allt detta kan jag nu; Hålla upp huvudet utan stöd, röra huvudet smidigare plus följa saker med bara ögonen utan att vrida huvudet, lyfta stjärten och benen, sitta upprätt om jag har något att luta mig mot, skjuta ifrån med fötterna (inte så smart att göra när jag ligger och ammar för då tappar jag greppet och så blir jag urförbannad), studera och leka med händerna, suga på fingrarna (vilket förut bara var en instinkt men nu är medvetet), smaka på leksaker, utforska mammas hår, kläder, ansikte mm, gurgla och småprata, medvetet uttrycka glädje, visa tydligt när jag inte vill eller är uttråkad och mycket, mycket mera. Tänk vilket geni jag är :)

Jag föredrar att titta, lyssna och uppleva framför att arbeta fysiskt. Jag kräver ständig respons när jag ler, leker, klarar av nya saker och småpratar. Får jag inte det tappar jag fort intresset men när jag får feedback kan jag hålla på med en och samma lek hur länge som helst. Det är så bra med mig också för jag är så ärlig och rak. Det finns ingen falskhet här inte för när jag ler är det för att jag är glad och när jag surar är det för att jag är sur. Mig vet man var man har. Jag spelar inga roller, utan är mig själv.

De två senaste nätterna har jag sovit jätte bra och nu är allt tipptopp igen. I´m back on top!

Igår skrek jag hela dagen. Inne på bion fick mamma stå upp med mig och vagga mig i famnen, så gott som hela tiden. Det räckte med att hon lutade sig mot stolen så pep jag till i protest. Väl hemma igen fortsatte mitt skrikkalas. Mamma försökte allt - mat, tröst, blöja, lek... ingenting fungerade. Men så fort pappa kom innanför dörren blev jag tyst och sedan var jag nöjd hela kvällen. Mamma grymtade lite avundsjukt och pappa sträckte stolt på sig. Klart man blir leds på kärringen när vi umgås hela dagarna i sträck..

Mamma försöker skylla på att det är för att pappa inte luktar mjölk eller för att pappa inte skämt bort mig genom att genast lyfta upp mig då jag ryter till men även om jag tycker om min mamma så längtar jag efter pappa när han är borta. Pappa rules!

Ps; Jag är jätte lik min mormor på översta bilden :)

Sitter och funderar på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag skulle ju kunna bli stå-up komiker men då måste jag ju kunna stå först. Sotare kan vara nåt men då kanske man ska tycka om att bada, vilket ju också utesluter badvakt. Man skulle kunna bli fågelskådare, eller vilken åskådare som helst eftersom jag gärna beskådar saker och ting. Bara det inte leder till att bli fönstertittare så.. Det vill jag inte jobba som.

Det är häftigt att se på då de river huset här bredvid så jag kanske skulle kunna bli rivare. Jag har ju långa naglar och är en riktigt rivig brud.

Jag tycker om spindlar, i alla fall den som hänger ovanför mitt skötbord, så jag skulle ju kunna börja jobba på skansenakvariumet. Fast jag tycker inte om det där djuret med rött hår och röd mustasch (Jonas Wahlström) som också finns där.

Nåja, jag behöver ju inte bestämma mig nu. Jag har ju ett par år på mig. Fast det är klart, innan arbete kommer studier så vad ska jag studera till? Kallskänka för jag har så kalla händer, lapplisa för mamma kommer från lappland eller kanske chaufför. Fast det är klart, jag somnar ju så fort jag sätter mig i en bil så chaufför kanske vore lite riskabelt. Om jag inte blir äventyrare, som mamma en gång var, då kan jag bli chaufför.

Jag vet att jag har gjort det förut men här kommer ett extra tack, till alla, för alla fina presenter jag fick när jag föddes. Rosa giraffen, tigern Tiger, röda dockan, beebear, skallror, bitringar, alla fina kläder, sängmobilen, speldosan, badhanddukarna allt, allt, allt. Jag är så tacksam. Tack igen från tjatmoster.