Det sägs att jag liknar än den ena än den andra i släkten. Oh, så lik pappa säger någon, Oh så lik mamma säger någon annan. Så lik mormor, moster, farmor, morfar, kusinerna och gud vet vem. Stackars mig! Här kommer bildbeviset- jag är mer lik pappa än mamma, till hela 9 % men mest av allt är jag lik Denise Richards.... Ganska kul är det att jag är lik Mary-Kate Olsen för min kusin Vanessa är en exakt kopia av henne, nästan.

När man föds ser man inte längre än ca 20 cm. Nu kan jag blicka ca 30-40 cm. Givetvis tar det inte tvärstopp och blir kolsvart efter det utan jag ser som i en dimma, lite suddigt och när det gäller vissa personer är ju det rätt så skönt. Skulle jag ligga på en strand skulle jag inte se havet, så illa ser jag. Fast om man inte ser vattnet kan ju det även bero på alla tyskar. Då kanske jag bara skulle se en rosa tjock berlinmur framför mig.

Det finns dem som frågar om mina föräldrar är biologiska eftersom jag är ett provrörsbarn. Det är klart de är, vad trodde ni, syntetiska eller...

Fast nu var det inte det jag skulle skriva om. Här halvligger jag mot min mammas arm och skriver ner mina tankar. Då slår det mig hur bra jag mår. De senaste fem dagarna var det inte lika bra. Magen bubblade och knep och jag vred mig av smärta. Ingen nummer tvåa ville ut och jag kände mig inte längre som solskensstrålen Minea. Men igår när jag låg där på skötbordet, helt ovetande, kom mamma med en vit, långpipig tub som jag tittade misstänksamt på. Det såg inte kul ut men nöden hade ingen lag och plötsligt kände jag hur det hände nåt där bak... fem minuter senare hade jag sprutlakerat badrummet med en klisteraktig sörja. Efter det var jag lätt som en fjäder och mamma kände knappt av mig när hon bar mig. Ah, så nöjd jag var efter det.

Ville bara lägga in ett stort tack till M å J och deras söta N å M för alla saker jag fått av dem/er. Så mycket fina saker och nästan allt man kommer på att man behöver säger M att det, det kan du få av oss. Tack igen. Ni är helt otroliga!

Mamma har blivit softyblödig. Hör bara här på texten hon har skrivit och brukar sjunga för mig på kvällarna. Hon har inte orkat skriva någon melodi utan snor den av Leonard Cohen å hans Famous blue raincoat. Hon vet att jag gillar den sången. Så här går mammas låt i alla fall:

Minea min vän

välkommen hem

välkommen till världen

du sköna

Minea så kär

tack för att du är här

vad gjorde jag utan dig

En villkorslös kärlek växer sig stark

en stolthet som är evig

du är mitt allt

solens barn, solens sken

Minea

En villkorslös kärlek växer sig så stor

en glädje du sprider

du är mitt kall

månens barn, månens sken

Minea min ängel

åt dig vill jag hänge

hänge allt som jag har

Minea lyckan när

tack för allt du är

tack för att du finns

Jag älskar dig

mer än jag någonsin har älskat

du är allt jag behöver

allt som är gott

du är mitt skratt

du är själens näring

En villkorslös kärlek växer sig stark

en stolthet som är evig

du är mitt allt

månens barn, månens sken

Minea

Töntvarning eller!

Jag har fått många förfrågningar angående vilka skönhetsprodukter jag använder. Folk undrar hur jag kan hålla min hud så len, min skönhet så bedårande och hur jag kan lukta så gott. Därför kommer här lite skönhetstips alá Minea.

1) Bada högst en gång per vecka. Duscha aldrig.

2) Drick vätska ca fem timmar om dagen.

3) För en ensidig kost.

4) Sov medan andra människor tar dig ut i friska luften.

5) Smörj in hudrodnader med mjölk.

6) Tvinga andra att massera dig två gånger om dagen.

7) Töm tarmen fyra-fem gånger per dag.

8) Motionera genom att ligga på magen och lyft huvudet några gånger. Glöm ej att vila efter ett sådant pass.

9) Undvik rynkor kring munnen genom att ideligen suga på någonting.

10) Låt någon annan sköta alla måsten.

Om ni lever efter denna Mineaprincip lovar jag att ni blir lika vacker som mig inom två månader.

Hur är det möjligt? I natt har jag sovit sju timmar i sträck, utan att svälta ihjäl. Och utan att mammas bröst har exploderat, skvätt mjölk och en aning bröstkörtlar över hela sovrummet så att det rinner längst väggarna och gör dem stockholmsvita istället för ljusgröna. Man undrar ju som sagt, hur är det möjligt?

När jag väl äter, vilket jag ju i normala fall gör 99 % av min tid, så spretar jag med tårna och spänner nävarna. Och den en procenten jag inte äter så vill jag gärna suga på mammas finger. Att somna utan hennes lillfinger i munnen går inte för sig. Det gäller att hon håller naglarna kortklippta. Tycker synd om långnaglade Charlotte Perellis barn när de var bebbar. Dom fick nog inte fingret dom.

Måste bara säga att det är jätte skönt att ha farmor och farfar boende i samma stad. Speciellt eftersom mormor och morfar bor tre evigheter bort plus tre vargkast och fem stentjut. Och moster Kristina har haft fräckheten att flytta till Cypern hon. Det hade jag aldrig tillåtit om jag funnits då. Moster Inger bor i alla fall nära, det är ju bara cirka hundra mil till Boden. Till mommo å moffa i Jokkmokk är det ju hela 110 mil.

Faster å farbror bor åxå nära och vi kommer nog ha mycket kul i framtiden. Jippi för pappas familj.