Igår lämnade mamma mig för lite egentid. Asså, hur självisk kan man va? Här tror hon att hon kan komma och gå som hon vill, vara borta en och en halv timme - från mig. Gud så fräckt! Fast i ärlighetens namn, den som hade mest separationsångest var lilla mamsen. Hon och tant M (sorry M för det där med tanteriet men för mig som är noll bast är du tant) gick till badhuset och bastade. De tänkte sig ha lite vuxen-konversation och ett barnbreak men mamma erkände att hon hade svårt att släppa tanken på mig. Hon satt där i bastun och inbillade sig att jag höll på att längta ihjäl mig efter henne medan jag inte ens märkte att hon var borta. Pappa och jag hade det jätte trevligt och jag somnade i hans knä och låg så mestandels av tiden hon var ute.

Är det inte konstigt att hon och andra mammor alltid får sådana tankar, som om inte papporna kan lika bra? Det sitter nog i generna det där för min farsgubbe kan han med. Han lirar gitarr för mig och jag diggar å kvällen är räddad.

Min kompis M, som är två år äldre än mig och därav mer världsvan och livserfaren, kallar mig för Nea. Nea betyder ny eller ung på grekiska och det stämmer ju bra in på mig. Å  andra sidan betyder mi inte eller gör inte/är inte så jag heter alltså inte ung. Men man kan ju tolka det som att jag är en gammal själ. Det måste stämma, det ser man i mina kloka, stora, forskande ögon. Och denna gamla själ har levt många liv. I ett liv var jag en orm, en slingrande sådan. (Inte en ål dock för jag är inte så värst förtjust i vatten. Om jag nu inte var en elektrisk sådan för det kan ju inte vara kul att vara en elpryl och tvingas vara i vatten hela dagarna, bzzzzzzz).

Så har jag levt reinkarnerad till sprattelgubbe. Det var kul. En gång var jag en koala som bara sover och äter. Jag har även levt som en katt för när jag vaknar sträcker jag på mig länge, gäspar och drar ut på det. Ett liv levde jag som Balinesisk dansare som dansar med vidöppna ögon och bara blinkar en gång i minuten. Så gör jag ibland. Så har jag även varit konstnär eftersom jag älskar abstrakta mönster med starka färgkontraster. Ibland rynkar jag pannan och ser mycket bekymrad ut vilket härstammar från mitt liv som den store tänkaren, en Platon-wannabee och min musikaliske ådra kommer från ett liv som pianomus. Som ni nu förstår så vet och kan jag mer än ni tidigare trott.

Ytterligare en kaaaall dag. Det blir ingen promme idag heller har mamma bestämt. Det är boooring! Jag diggar stimulans å mamma får gå omkring med mig och visa mig tavlor, väggdekorationer, speglar och annat kul hela dagen.

Varför finns det inget stavprogram i bloggagratis? Jag är ju faktiskt bara 0 år och på det rätt så ivrig och vill att allt ska gå fort. Så när hetsen faller på blir det lätt att bokstäverna byter plats.

I natt hade vi det tufft. Aj, aj vad magen knep. Från två var vi vakna och jag vred mig som en orm i sängen, stånkade och gnydde men mamma kunde inte göra mer än att vagga mig i famnen och trösta. Vid sex tog pappa över en timme innan han skulle till jobbet men mamma hann knappt somna förrän jag kom in igen och då hade jag ett stort leende på läpparna och var klarvaken. När jag sedan väl somnade igen vid tio var det på mammas bröst och hon kan inte sova på rygg. Hon låg blickstilla i en timme så att jag skulle få lite skönhetssömn. Fast skönhetssömn är nog hon i mer behov av än mig.